Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Tjusiga vovvar

Jag försöker just nu ta mig igenom en fotokurs via nätet och webinarier. Vi får väl se hur det där går till slut, men det är lite spännande att testa denna form av kurs. Nu i helgen har jag försökt…

Det pirrar lite grand

Jo det gör det faktiskt. Vårkänslorna alltså. Det är knappt jag vågar nämna dem, för det kommer ju att komma ett antal bakslag till, men det hjälps inte. Nu känns det verkligen som att våren är på väg. Imorse när…

Too little, too late

Ikväll har det varit en fantastisk kväll. Det har varit frost, vilket inte är min grej, men under dagen har det varit tö och plusgrader och solsken. Fullkomligt ljuvligt. Faktiskt så var uteserveringen full på lunchstället jag var på. Själv…

Bara liite till

Nu ska jag snart sluta tjata om min lilla smutt. Mitt lilla krypin. Men bara liiite till. Några små bilder till. Den här bilden är för att man ska förstå hur liten smutten egentligen är. Att vi verkligen inte pratar…