Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

20 år tillsammans

I onsdags, den 14 november, hade maken och jag varit tillsammans i 20 år, förlovade i 15 och gifta i tio. Ja, vi fixade allt på samma datum för att ha bara ett att komma ihåg. Eller att glömma. Vi…

Konstigt väder

Det konstiga vädret fortsätter här i våran del av världen. Det är snart mitten av november och de frostnätter vi har haft kan nog i princip räknas på ena handens fingrar. Jag tog in mina pelargoner i källaren, men faktum…

Att tröttna innan det är klart

Jag ville sticka en tröja. Hittade ett mönster och garn och satte igång. Riktigt fin färg. Tycker jag i alla fall. Fram och bakstycke är klart. Jag har börjat med ärmarna. Då  kommer jag på att jag nog gjort fel…

Så här ser jag ut

Jag fick en uppdatering på min telefon. I den fick jag möjlighet att filma super slowmotion, men också att skapa en emoji av mig själv. Jag gillar ju inte att fotografera mig själv, men det där var jag ändå tvungen…