Att erkänna att det blev fel

För ett tag sedan så var det ganska klart att vår stora stekpanna behövde bytas ut. Och att köpa nya kokkärl brukar ligga på mig, eftersom det är jag som är mest intresserad. Som vanligt så kollar jag igenom marknaden och olika recensioner m.m. Bland annat lyssnade jag på en matbloggare som jag respekterar. Förutom recensioner direkt på de olika märkenas webshoppar. Våra små stekpannor är av märket Scanpan och är bra, men det finns kanske någon där ute som är ännu bättre.

Efter alla mina undersökningar så fick jag av någon anledning för mig att köpa en stekpanna som heter Onyx som hade en lite annorlunda sammansättning. Keramisk Non-stick blandat med stål. Ytan ser ut så här.

Det svarta är alltså någon form av non-stick och det ljusa är metall. Det var den där matbloggaren och glödande recensioner på deras hemsida som övertygade mig. Den kom och den såg väldigt snygg ut. Kände mig nöjd och belåten. Tills jag började använda den.

Jag hatade den från första början. Jag använder den förmodligen fel för allting fastnar i den för mig. Hur mycket fett jag än lägger till (och vitsen var ju att det inte skulle behöva användas så mycket fett!).Det gjorde så första gången och har bara fortsatt. Den har INTE använts på för hög temperatur.

Dessutom är den jättejobbig att diska ren. Saker och ting sitter fast som tusan.

Vi har inte haft den här stekspannan så himla länge och den var inte precis gratis, så först tänker jag att den får faktiskt duga. Jag får skylla mig själv, det ju jag som har valt den. Stekpannan är inte trasig och det är bara att använda den tills den blir sliten. Det är ju så du gör. Du kan inte bara kasta en relativt ny, alldeles hel stekpanna. Eller hur?

Sedan tänkte jag om. Jag hatar den varje gång jag tar fram den, när jag steker med den och sedan när jag ska diska den. Maken är inte lika känslig som jag när det gäller sånt här så han har inte så mycket åsikt, det är alltså upp till mig. Och jag bestämde mig. Jag har uppnått en ålder där jag känner att jag inte ska behöva bli besviken varje gång jag tar fram en stekpanna. Jag har dessutom förmånen att ha råd att köpa en ny stekpanna. Så jag beställde en ny! Jag tänker inte stå i kanske flera år med en stekpanna jag inte gillar och bara vänta på att den ska bli sliten. Onyxen får åka till sortergården helt enkelt.

Och det blev en Scanpan den här gången. Samma märke som vi har på våra små stekpannor. Så jag vet att de är bra. Den har precis kommit fram. Jag har varken hunnit diska den ännu, än mindre använda den, men jag känner mig redan mycket gladare.

Så idag. Ett inlägg om absolut ingenting. Förutom att ibland ska du inte stå ut med saker bara för att du har råkat göra fel. Ibland är det faktiskt bättre att se till att erkänna att det blev fel och rätta till det.

Även om det svider lite.