Bland hundar, renoveringar, mat och livet i största allmänhet.
Om mig och min blogg
Ibland fattar jag bara inte
Jag har läst om den överallt känns det som. Recensionerna är så positiva. Fantastisk bok! Underbar bok! Sorglig bok! och jag vet inte vad. Och nu finns det en film också om jag inte har fel för mig. Jag pratar om Hamnet.
Boken som handlar om Shakespeare och hans familj. Om sonen Hamnet som dör (det är ingen spoiler, det står på baksidan av varenda bok) och som sedan får ge namn till pjäsen Hamlet. Den ska vara känslosam och jag har läst att det är svårt att hålla sig för gråt när pojken dör.
Jag tänkte att jag måste så klart läsa den. Och eftersom jag blir känsligare och känsligare med åren så kommer jag väl dessutom att tjuta lite smått. Men jag är van vid det så det ska nog gå bra.
Så jag läste den. Eller lyssnade i alla fall på den, det blev ljudbok.
Den var urtråkig! Alldeles vansinnigt tråkig. Jag reagerade inte på någonting. Beskrivningarna tog inte tag i mig alls. Jag körde lite högre hastighet på uppläsningen efter ett tag så att jag skulle bli klar med den. Tänkte att den kanske blev bättre efter tag, sånt händer ju, men icke. Nope. Inte för mig.
Inte första gången det händer. Läser en superpopulär bok och så tycker jag bara den är jättedålig. Detta är alltså en av dem. Gone Girl var en annan.
Det är förmodligen något fel på mig.
Jag har som policy att jag inte läser de böcker som blivit superpopulära (och gärna filmats också), som t ex …. eehhh…. Nu har jag glömt vad den heter, men det var en flicka som bodde i ett träsk eller så? Ja, i vilket fall som helst så var det en bok som ”alla” läste och den blev film – som jag noggrant undvikit att se.
Det började egentligen för många år sedan, på den tiden böckerna om ”Pojken som kallades Det” var populära. De skickades runt bland jobbarkompisar och annat löst folk, och jag tyckte de böckerna var svintråkiga. Om det blev några tårar hos mig, så var det av lättnad när jag tagit mig igenom böckerna.
Men vi är alla olika, en del gillar en sorts böcker, andra gillar andra sorter. 🙂
Fast just den boken ”Where the Crawdads Sing” tyckte jag faktiskt var bra. 🙂 Men kan hålla med i övrigt. Fast jag trillar ofta dit ändå. Det var någon Flickan på tåg eller något sådant som jag inte heller gillade.
Nej det är inte fel på dig. Det där är lite som jag och riktigt hypade filmer. Ser sällan det bra och tycker oftast att filmen är urtrist. Tänker att det ligger lite i min natur att vara tvärsemot.
Jag är lite likadan när det gäller filmer. Vet inte varför jag inte känner så när det är en bok.