Idag tog jag och Ville oss en promenad i solskenet. Blå himmel och lagom temperatur. Vi tog inte bilen någonstans utan bara promenerade. Vi gick förbi Gandalfs bänk.
Den här bänken som Gandalf alltid skulle stanna och vila vid när det var varmt ute. Eller om han bara hade lust. Bänken står bra till och du har utsikt över en korsning där det går mycket folk och hundar emellanåt. Det vill säga mycket att titta på. Iggy tog över vanan när han började bli gammal och lite tröttare. Men nu är det bara maken och jag som vet att det här är Gandalfs bänk. Ville vet ju inte ens vem Gandalf var.
När vi hade gått förbi bänken fortsatte vi promenixa. Jag funderade då på hur bra vi egentligen bor lägesmässigt. Fem minuter med cykel och jag är mitt i stan. Bara lite längre tids gående åt andra hållet och vi har, en bit efter Gandalfs bänk, bäckar och massor av grönt. Vägar som används av många, men som ändå är så här fina.
Och så kan du svänga av lite åt sidan. Många har tillgång, men inte så många går dit.
Där finns det flera bäckar.
Goda att dricka vatten ur om du är hund,
Och sedan gå vidare, ännu lite djupare in i det gröna.
Inte illa att ha om knuten. Du känner som att du är längre bort än du är, eftersom naturen har tillåtits att växa fritt här och många är såpass lata att de inte anstränger sig att gå till sådana här ställen eftersom du måste klättra lite och inte bara gå på färdiga vägar. Men vi orkar, och vi gör det. Och är glada åt att så många är såpass lata.
