Ville kan vara lite besvärlig med sin mat emellanåt. Inte mycket att göra åt, han äter nästa gång.
Ibland får han maten utomhus när det är sånt väder att han vill vara utomhus. Häromdagen fick han till exempel maten på verandan. Just den dagen var maten uppenbarligen inte så god, eller så var han bara inte sugen. Så maten blev ståendes där ute. Efter en stund råkade jag kika ut genom verandadörren. Kunde konstatera att även om inte Ville hade någon lust att äta maten så var det andra som gärna ville ha den.
Det var roligt att stå och titta på dem. De tömde matskålen med stor iver och övertygelse.
Munnen fylldes med så många matbitar de fick in där och så flög de iväg. Ganska snabbt dök de upp igen och tog nya matbitar. Tills det började bli tomt.
Jag funderade lite på vart de kunde ta vägen med maten så fort. De kunde inte hinna mata några ungar. Så läste jag att skator kan ha matgömmor. Så förmodligen fixade de till en liten matgömma och flög dit och tömde sin last innan de hämtade nästa.
Det fick mig att tänka på när jag var hemma hos min syster en gång för länge, länge sedan. Hon bodde då på landet och brukade mata hunden utomhus. Där bodde också ett skatpar. Och de hade ett trick för att få tillgång till hundmaten de också. Den ena av dem flög ner en bit framför hunden och hoppade runt och retade den tills den inte kunde låta bli att springa efter skatan. Samtidigt så susade den andra skatan fram till matskålen och tog så mycket mat den kunde. Gjorde det om och om igen tills de var nöjda. Eller till hunden lyckats äta upp allt. Så de var inte bara smarta, de skatorna, de samarbetade också.
Lämna ett svar