Japp, det utlovade tövädret kom. Så nu ser det helt annorlunda ut i trädgården igen. Lite snö kvar, men utöver det så är det bitvis översvämning.
Förhoppningsvis ska marken snart släppa ner det där vattnet igen. Och som det ser ut nu kommer det att vara plusgrader ganska länge. Någon minusgraden natten mellan torsdag och fredag, men utöver det så ska det vara plusgrader så långt vi kan se. Så förhoppningsvis blir vi av med allting innan nästa frost.
Igår åkte hundarna och jag till ett löpspår här i närheten för att ta en promenad i skogen. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men det var uppenbarligen en riktigt dum idé. När vi kom dit visade det sig att parkeringsplatsen var helt isbelagd, detta när jag för en gångs skull INTE tagit med mig mina kängor med dubbar. Vi överlevde parkeringsplatsen och i skogen var det inte is så jag behövde inte vara rädd för att halka omkull. Däremot så hade vi nästan behövt en flotte eller en båt. Det låg tjockt med snö, som när det var snö blivit packad av alla som gått eller sprungit där. Nu var den där snön inte snö längre, utan snösörja. En riktigt blöt sådan också. Som vi bara sjönk ner i. Det var som att gå i kanten av en sjö.
Tack och lov visade det sig att de kängor jag tagit på mig var vattentäta. Dagen innan gick jag en annan promenad med mina vinterkängor, de som är jättebra att gå i snö med, de visade sig emellertid inte vara bra i snösörja. Var dyngsur om fötterna när jag kom hem. Letade därför upp de här andra som då visade sig uppfylla vad jag behövde.
Nåväl, den där skogspromenaden som var tänkt att bli ca fem kilometer blev inte så lång. Ingen av oss tyckte riktigt om att vara ute och gå. Kanske Ville tyckte det var OK, men Iggy och jag var överens om att det var riktigt blött. Så vi kortade ner turen. Iggy gillade däremot att köra ner huvudet på de få ställen där snön ligger kvar. Något han alltid gjort.
När vi kom till parkeringsplatsen gick jag runt den och behövde inte gå över den. Runt parkeringsplatsen låg det nämligen blötsnö, så där behövde jag inte vara rädd för att halka omkull i alla fall. Och skulle jag gjort det hade jag landat relativt mjukt.
Så det är vad vädret bjuder på just nu. Det ställer så klart till det i mitt huvud. Mitt huvud är nu övertygat om att det ska bli vår, mitt sunda förnuft vet att så inte är fallet, men ja, inte lätt att vinna över den där starka längtan efter vår.
Jag fick vårkänslor igår, då vi hade ett par plusgrader och det droppade från taken. Bara två månader för tidigt. 😉 Det gick snabbt över, nu är det -14 igen.
Så kul att se Iggy leka snöborr! Här skulle han ha stora ytor att borra ner nosen i, för vi har snö så det räcker och blir över. Det dröjer ännu länge innan det börjar tina på riktigt.
Men även om jag är väldigt less vintern just nu, så är den ändå vacker. Speciellt när det lagt snö i träd och buskar (och vinden inte hunnit skaka loss den). Snön dämpar också mycket av ljuden i omgivningen; bilar som kör efter gatan, grannar som bygger, skällande hundar, lekande barn, m m.
Det märks tydligt hur mycket ljusare det blivit bara efter jul! På morgnarna ljusnar det mycket tidigare och eftermiddagarna är ljusa längre. Framför allt märker vi det när vi tar eftermiddagsfikat, nu är det inte kolsvart himmel utanför fönstren den tiden. Skymning, ja, men inte mörkt. Det blir 7-8 minuter längre dagsljus för varje dag nu!
Det är så lätt att längta efter våren. Alldeles för lätt. Jag tycker ju inte om vinter eftersom jag tycker att den begränsar mig. Men jag kan trots det tycka att det är vackert. Och om snön bara ligger och det inte är tö emellan så är det OK.
Iggy gillar framförallt när snön är lite hård överst. Jag vet inte varför han älskar det, men jag har sett att flera av hans ras gör likadant. Kanske är det något arv sedan de var bergshundar i Pyréenerna.