Mitt ben strular fortfarande lite grand för mig, men det är mycket, mycket bättre än det varit. Funkar alldeles utmärkt på plan mark och i uppförsbacke, men lite sämre i nerförsbacke. Och då vi bor mitt i en backe så finns det inte någon möjlighet att gå ut med hundarna utan att gå nedför åt något håll om jag bara går ut och går runt i närheten. Så idag tog jag hundarna i bilen och åkte ut i skogen till ett ställe där det är plant. Jag vet inte om de var jättenöjda, men de verkade i alla fall ganska glada. Just nu är det nämligen många löptikar runt omkring här och det är det enda de vill göra just nu. Gå runt och lukta efter löptikar alltså. Men det blev skogen i alla fall.
Även om det var mitt på dagen då det var som ljusast så var det ändå lite mörkt. Det börjar bli den tiden nu. Vi har haft novembrar då det varit soligt, men i år har det inte varit så. Tack vare att jag numera kan gå ut och ta tillvara det lilla ljus som finns så känns det ändå inte så illa.
Det var härligt där i skogen, och visst är en skogsväg vacker att titta på. Jag njöt av att vara där i skogen. Även om höften började göra ont mot slutet av promenaden. På grund av benet har jag nämligen inte kunnat göra rörelserna som är bra för höften så då har den börjat göra ont igen. Det är typiskt det där. Att ett ont ofta leder till ett annat ont.
Bara att börja om igen.
Lämna ett svar