Nu börjar det bli kallare ute igen och då har vi börjat elda i våra kakelugnar. Vi har fyra kakelugnar i huset, men bara de på undervåningen går att använda. De fick vi omsatta för ett antal år sedan. Vi lär nog aldrig sätta om dem på övervåningen, men vi tänker inte ta bort dem heller. Kanske någon framtida ägare till huset vill sätta om dem. Dessutom pryder de sin plats även om de inte går att använda.
Kakelugnen är ju sådan att den värmer inte supermycket när du eldar i den, men när du har eldat klart så är hela kakelugnen som ett stort jätteelement som håller sig varm i ett antal timmar. På så vis är vi ganska väl förberedda om det skulle bli kris. Vi har vedspis i köket vi kan laga mat på (förutom att vi har ett stormkök) och vi har kakelugn som kan hålla värmen.
Varje gång jag ska sätta fyr i spisen så tänker jag dock på de där filmerna jag sett. De som visar hur snabbt en eld tar sig i ett hus. Ett litet ljus står där och brinner och rätt vad det är så brinner hela huset upp. Alltså jag VET att det är så det är, filmerna visar saker och ting precis som det är. Samtidigt har jag svårt att tro på dem just i de ögonblick jag försöker få det att brinna i kakelugnen. När det slocknar för andra eller tredje gången trots att draget är jättebra.
Du är duktig som kan göra upp eld i spisen! Om jag var vilse i skogen och var tvungen att göra upp eld så skulle jag 1) frysa ihjäl och 2) innan dess få äta maten rå, för jag är helt värdelös på att göra upp eld. Därför är min öppna spis igenkorkad med en kudde i rökgången, jag kan tända ljus i öppna spisen istället. (Och med en kudde i rökgången kommer inte katterna åt att klättra upp där och sota ner sig. Just sayin’… Det tar en stund att fånga in en sotig katt, för att inte tala om att bada den.)
Jag tror i och för sig du hade fixat att få igång en eld om du var absolut tvungen. 🙂