Jag bakar bröd

Japp, jag är igång igen. Maler mjöl och bakar bröd. Idag gjorde jag en kombination av ett ”eget” recept och det här från Brunkebergs bageri. Gjorde limpor och inga formbröd och med rågsurdeg. Jag blev nöjd med dem. Dock växte de inte så mycket i ugnen som jag hoppats på. Börjar undra om det kanske är som så att fullkornsbröd kanske inte reser sig lika mycket? Plus att jag återigen inte lyckades göra tillräckligt djupa snitt.

Kanske de behöver jäsa lite längre? Det är bara att fortsätta testa. Oavsett så blev de goda och bröden var bra inuti. Det vet jag för, som vanligt, kunde jag inte låta bli att äta nybakat bröd. Sebastian Boudet hade blivit sur på mig. Han säger alltid att du inte får smaka på brödet förrän det har svalnat. Men det är ju det som är så gott! Att smaka på det när det är varmt. Och smöret smälter ner i brödet. Som synes blev det lite mysko former på de här bröden, men de är ju hembakta så det ska väl synas? Så säger vi i alla fall på keramikkursen. ”Det ska väl synas att det är handgjort” säger vi varje gång när saker och ting börjar bli lite väl snett och vint.

Jag märker att jag börjar bli mer och mer som mamma när jag bakar bröd. Väger inte längre hur mycket mjöl jag ska ha, utan jag häller på tills det ser bra ut. Brödrecept numera har börjat bli nästan som kemiförsök, du ska mäta procent fuktighet och allt vad det nu handlar om. Det har jag i och för sig aldrig gjort, men jag brukar använda mig av de vikter de föreslår. Men inte längre. Med det här brödet så är det lättare att bara hälla mjöl i vattnet, låta maskinen köra lite och sedan eventuellt hälla i lite till. Ska jag göra formbröd gör jag en lösare deg och ska jag göra limpor så får den vara lite fastare. Har alltså börjat få in känslan för vad som är ”lagom”, det som jag avskydde att min mamma sa när jag bad om recept.

”Häll på mjöl tills det känns bra”.

Äntligen vet jag vad det betyder!