Det blev en längre paus än jag hade tänkt det här. Jag hade bara ingen lust att skriva och bestämde mig för en paus. Inte för att det inte finns något att skriva om, utan därför att jag helt enkelt inte någon lust att skriva. Vet inte om lusten kommit tillbaka ännu, men ville skriva lite om hösten och om vintern som kom, och som är på väg bort igen, för vi brukar gå in på bloggen och kolla sådana saker.
Vi har haft en ovanligt varm höst här. Till i lördags så har vi haft bara en enda frostig morgon. I övrigt har det bara varit plusgrader.
Faktum är att mina luktärtor har blommat fram till nu, och jag såg i grannens trädgård att deras dahlior fortfarande blommade. Min begonia åkte ner i källaren i fredags, men har klarat sig utmärkt fram tills nu och begonior är definitivt känsliga för frost.
Hundarna och jag har tagit höstpromenader utan att behöva bry oss om halka. Eller jag, hundarna bryr sig ändå inte om halka.
Men så i helgen kom det vinter. Massor av snö bara så där.
Och med snön kom det minusgrader. Inte många, men våra första. De varade över helgen och lite igår. Men nu regnar det så smått igen och vi ska ha plusgrader så långt som vi kan se i prognosen just nu. Det är ett konstigt väder helt klart. Inte för att vi brukar ha snö här så här års, men vi brukar ha betydligt kallare. Å andra sidan så gör det att vi inte behöver värma huset speciellt mycket. Vilket innebär att vi har mer eller mindre svinkallt inomhus. Klär på oss i stället. Allt för att spara el.
Vi eldar i våra kakelugnar och i vedspisen, men vi är inte konsekventa. För att få ut full effekt ska du ju elda i dem varje dag så att de aldrig kallnar, men där är vi inte. Och jag tror ärligt inte att den ved vi har skulle räcka till en hel vinter med sådan eldning heller, men vem vet, när det blir kallare ute sätter vi kanske fart. Kakelugnarna är ju inte så jobbiga att sätta eld i, vedspisen är lite jobbigare, den behöver ju fyllas på hela tiden.
För övrigt håller jag fortfarande på med att räkna ut vem jag är som pensionär. Det är fascinerande faktiskt att det krävs så mycket funderande för det. Mycket har det säkert att göra med att jag är som jag är. Jag behöver alltid analysera saker och ting och komma fram till lösningar. Det är sådan jag är och just nu försöker jag lösa gåtan med att vara pensionär. Men en sak är säker. Även om världen slog till med inflation och höjda räntor och höga elavgifter så ångrar jag inte en sekund att jag valde att bli pensionär i förtid. Jag mår så mycket bättre än när jag jobbade. Jag har till exempel aldrig ont i nacken längre. När jag jobbade spände jag mig mycket i nacken, stress förmodar jag. Jag kommer i håg att jag gick till en naprapat med min nacke en gång. Han undersökte mig och min nacke och sa ”Satan, vad spänd du är.” Men inte längre. Så uppenbarligen en lugnande inverkan. Men mitt problem är fortfarande att få in någon slags struktur. Eftersom jag behöver en struktur. Men jag vet ännu inte vad min struktur behöver innehålla. Vissa saker har jag kommit fram till, men det är fortfarande en bra bit kvar. Att bli pensionär är att som att börja på ett nytt jobb. Jag har en ny uppgift, men jag har inte riktigt koll på vad som behövs och vem jag är i den här uppgiften ännu.
Lite så.
Men jag lever i alla fall.
Jag är glad för varje inlägg även om det är pauser emellan. =)
Vi fick första frosten redan i mitten på september (!) här i södra Dalsland men sedan blev det varmare igen så en del av det som dog sköt fart på nytt men det mesta har varit dött länge nu. Det regnade i princip varje dag hela oktober = trädgården är en enda blöt lerhög, hönsgården är bara lera, hundarna är dyblöta efter bara en liten snabb trädgårdskiss = frustrerad matte. Valpen vill inte gå ut när det är så äckligt blött så hon får lyftas ut och sedan har man en härlig stund av tass-, mag och bentork framför sig när man kommer in igen.
Sen kom snön men vi slapp sådana mängder som på vissa ställen. Två dm kanske. Då kom nästa problem med små och långhåriga hundar med mycket ull = fulla med snöbollar på ben och mage och kan tillslut inte gå för det är sådana snöbollar överallt… Ge mig sommar nu! Vare sig jag eller hundarna passar i denna årstiden. =D
Åh, det där med leriga hundar. SÅ jobbigt!! När de grävde upp vår gata så var den en grusväg en hel vinter och hela den vintern regnade det. Så jag vet precis vad du menar.
Jag klipper faktiskt våra hundars tassar och benen på vintern så att pälsen blir väldigt kort en bit upp. Just för det där med snö som fastnar så att det inte går att gå. Framförallt Iggy har päls där snön fastnar. Kanske inte det snyggaste, men då vi inte ställer ut våra hundar så går det praktiska före. Just nu ser Iggy inte riktigt klok ut, ser ut som att han har pösiga knäbyxor. Han blev så trött på mitt klippande att jag fick dela upp det i två omgångar. Nästa omgång så ska jag gradera lite se att det inte blir en så abrupt gräns. Vi har visserligen inte snö längre, men jag är ganska övertygad om att det kommer tillbaka innan vintern är över och det där med att inte passa i den här årstiden! I’m sooo with you there.