I många år nu (Vi flyttade in 2008) har vi haft en dörr i förstugan som vi pratat om att fixa till.
Alltså dörren har inte sett riktigt så här illa ut hela tiden. Där var lister på den, som tyvärr inte såg likadana ut. Någon var ursprunglig, ett par var läkt från utsidan av huset. Så fick vi för oss att vi skulle renovera den. Vi plockade bort de gamla listerna och köpte nya från ett hyvleri i närheten. Men så var det den där sprickan i den nedre spegeln till vänster. Ingen idé att sätta på nya lister förrän vi fixat till den. Och så blev det vinter innan vi kom så långt. Dörrarna, som vi då hade i källaren, fick komma upp igen. I ett gammalt hus är det bra att ha zoner som det går att stänga om. Förstugan är dåligt isolerad så det är väldigt bra att kunna stänga till den när det är riktigt kallt ute.
Sedan har dörrarna stannat där. Jag hade en tanke att jag skulle testa att fixa den där sprickan i spegeln i somras, men så lyckades vi spräcka ett av glasen med en bräda. Syns där i vänstra fönstret där jag tejpat ihop det med silvertejp. Plötsligt kändes det som ett väldigt stort arbete att fixa dörrarna. Åtminstone för en amatör som en annan.
Dessutom behöver dörrkarmen flyttas. Som det är nu är gångjärnen någonstans mitt inne i öppningen och det går inte att fullt öppna dörrarna. Gångjärnen skulle sitta som de tecknade nedan. Så det är alltså inte bara att fixa till dörren utan karmen behöver också flyttas.
Vi har snackat en del om det här dörrarna. Det är kanske inte så kul att se de där trasiga dörrarna hela tiden. Å andra sidan vänjer man sig. Till sist ser man dem knappt. Men de stör ändå någonstans i sinnet. Till sist bestämde vi oss för att vi ska skita i att renovera de gamla dörrarna och faktiskt köpa ett par nya. Så det har vi gjort. Och nu ligger det en pardörr i vardagsrummet.
Vi vill ha den inne så den vänjer sig vid att vara där den ska vara. Så snart har vi nya fina dörrar. Kommer att bli så tjusigt att det kommer att kännas nästan konstigt. Men bra!
Lämna ett svar