Idag gick hundarna och jag en riktigt lång promenad. Vi har inte gått någon riktigt så lång på länge eftersom jag inte fixat det i den kvava luft vi har haft. Nu är luften renare och friskare och det går att röra sig igen. Den här rundan brukar vi inte träffa så många människor när vi går, det är inte så många som tar sig så pass långt ut, men är det fint väder brukar vi oftast träffa på några stycken i alla fall. Men eftersom jag fortfarande har semester (inte pension förrän på torsdag, rätt ska vara rätt) så kunde vi gå mitt på dagen en vardag. Och när vi kommit en bit ifrån bebyggelsen träffade vi inte på en endaste människa. Iggy fick till och med gå lös. Han har blivit lite lugnare på äldre dar. Han kan fortfarande springa ifrån mig som ingenting, men han är inte lika reaktiv längre och har lite lättare att lyssna på kommandon.
Vackert var det också. Jag älskar när solen skiner genom lövverket. Det blir så härliga effekter.
Och visst blev jag varm under den här promenaden också, men det är en nedrans skillnad att svettas när det är kvavt och när det inte är det. Idag fanns det till och med lite vatten i bäckarna för hundarna att dricka. Efter helgens skyfall. Effekten var inte helt borta ännu.
När vi gick där så fick vi syn på en björn. Hur den hamnat där ute i skogen på en sten tål att funderas på.
Den kändes inte så farlig dock den där björnen. Ville tog en närmare titt och kunde inte upptäcka något att skälla på. Underligt i sig eftersom han just nu är i ett skede i livet där allt som verkar lite konstigt ska skällas på. Och det behövs inte mycket för att det ska vara konstigt. Häromdagen låg det en sten på vägen där det tidigare inte legat någon sten. Den stenen fick sig en omgång kan jag garantera.
Och då Ville fortfarande är en unghund och inte färdigväxt så går det faktiskt att trötta ut honom med en promenad. Något som det inte kommer att gå att göra om cirkus ett år. Men idag gick det och han var tyst väldigt länge efter promenaden.
Lämna ett svar