Det händer så mycket nu runt omkring oss. Jag får inte ihop det riktigt i mitt huvud. En orsak till att jag inte skrivit något här. Försöker vara informerad, men klarar helt enkelt inte av att vara FÖR informerad. Och jag tänker inte skriva om det här, det här får vara min fristad. Åtminstone just nu.
Här lever vi hundliv. Fast på riktigt. Vi jobbar och så tar vi hand om hundar. Villes värsta valpperiod verkar hålla på att gå över. Samtidigt blir han mer självständig och det där med inkallning blir ännu viktigare. Han börjar se ut som en riktig collie.
Eller i alla fall i vissa vinklar. Benen och nosen börjar bli långa. Svansen är också jättelång. Räcker nästan ner till marken när han står upp och inte har lyft upp den. Den har förmodligen uppnått nästan hela sin längd redan. Nu ska den börja bli som en rävsvans istället.
Fast i andra vinklar ser han fortfarande ut som den valp han fortfande faktiskt är.
Han har fått börja gå i trapporna nu. Först så bestämde vi ju att han skulle bäras upp och ner för trapporna tills han var tre månader. Detta förlängdes sedan lite grand på grund av att han blev opererad. Dessvärre äter han fortfarande sten, framförallt när han börjar bli tjurig. Nästan på trots känns det som. Gäller att hålla koll hela tiden. Förhoppningsvis så är de stenar han lyckas svälja (det GÅR inte att ha koll 100 % av tiden) så små att de kommer ut den naturliga vägen. En positiv sak är att han nu har börjat bära på saker delar av promenaden. En pinne, en tom kaffemugg i papp, någon slags isolering som vägarbetarna lämnat. Saker som är tillräckligt stora att bära och som inte går att svälja. Något som bara är att uppmuntra. När han bär saker kan han inte äta sten. Att han sedan inte är en apporterande hund egentligen vet han uppenbarligen inte om och jag tänker inte påminna honom om det.
Vädret har varit fantastiskt vacker nu i minst en vecka. Soligt och blå himmel. Som det ofta är i februari. Det dröjde lite i år, men det kom. Frostgrader på natten, plus och sol på dagen. Snart ska det kanske trots allt bli vår. Iggy och jag gick förbi hägnet med hjortar och lyckades komma dem riktigt nära. Hade Ville varit med hade de fått en utskällning så då hade vi inte alls lyckats komma nära. Allting nytt ska det skällas på säger Ville. Det är för säkerhets skull. Så vi har skällt på änder, höns, får, getter och alpackor. Vi håller på att vänja oss helt enkelt.
Lämna ett svar