Precis som tidigare år så har jag svårt att förstå varför november har så dåligt rykte. Både december och januari är mörkare månader. Och i november finns oftast de fina höstfärgerna kvar. Än mer uppskattar jag november när jag är hemma mera. Som nu när vi jobbat hemma 100 % under pandemin och som vi kommer att delvis fortsätta med. Framtidens arbetsplats, åtminstone under överskådlig framtid kommer att bli en kombination av arbete på kontoret och arbete hemma. När du jobbar hemma så ser du mer av den ljusa tiden. De dagar du går till jobbet blir det som förut. Mörkt när du går och mörkt när du kommer hem.
Så länge vi inte har snö och halka är jag nöjd. Så länge jag kan ta mina promenader utan risk för livet är jag nöjd. Så länge jag kan cykla utan att vara rädd att köra omkull är jag nöjd. Uppfyller november detta så är jag relativt nöjd. Om november dessutom erbjuder mig några soliga dagar, vilket november faktiskt redan har gjort, så är jag än mer nöjd.
I november – för det mesta – är det också allhelgona. Det betydde i år att min bror varit och hälsat på. Vi har en tradition att träffas på Allhelgona. Så länge min syster levde och kunde så kom hon också med. Men nu är det bara min bror och jag kvar av vår familj. Nu har det gått ett par år sedan sist av olika orsaker. Vi åker till kyrkogården och sätter ut ljus i minneslunden. Sedan äter vi en middag och pratar om vad som hänt sedan sist. Det är en trevlig tradition. Och var så i år också.
I morgon är det arbete igen. Hemifrån den här måndagen.
Lämna ett svar