Det kan vara vackert även i november. Det var det förra året – tror i alla fall det var förra året – då november var riktigt solig. Idag när jag gick ut med Iggy så var det också sol. Bokarna här har haft helt galet starka färger och även om löven nu börjar ramla av träden så finns färgerna där.
Vi tog oss en lång promenad på lunchen idag och jag höll på att komma för sent till ett möte. Fick vänta med att äta till halv tre. Iggy har börjat med helt olika vanor, till exempel att gå långsamt, riktigt långsamt, när han tycker att vi går åt fel håll. Han brukar alltid gå först annars. Att gå bakom och vara envis var Gandalfs uppgift.
Vi har pratat en del om Iggy och tror att han saknar Gandalf på sitt sätt. De var inte superkompisar, men de var kompisar på sitt vis. Och att Gandalf fanns där gjorde ju att Iggy hade en uppgift. Han fick ju t.ex. kolla att Gandalf inte snodde hans ben. Gandalf var sällan intresserad av Iggys ben, men även om Gandalf låg och sov tungt så var Iggy orolig att han skulle hoppa upp ur sömnen och sno benet.
Och de hjälpte ju varandra, om det kom en jättedum hund så skällde de tillsammans. Eller jaga katter, som Gandalf hade lärt Iggy att tycka illa om. Katter hatade de tillsammans.
Det är kanske sådant som inte vi tycker är så viktigt, men vad som är viktigt i en hunds liv och vad som är viktigt i vårt skiljer sig nog mycket åt. Det har alltid funnits en hund till i Iggys flock. Och nu gör det inte det. Bara människor. Visst måste det innebära en skillnad. Vi tänker kanske skaffa en hund till, men inte nu, så Iggy får vänja sig vid att vara bara med människor.
Han har till och med börjat dricka vatten i ett fat vi haft på framsidan. Ett fat som Gandalf alltid skulle gå och dricka i innan vi gick ut och ofta när vi gick hem. Nu har Iggy börjat göra det istället. Hur kommer det sig?
Vi behöver se till att Iggy nöjer sig med människor i sin flock. Vi får inte glömma att det inte bara är maken och jag i det här.
Vi är faktiskt tre.
Lämna ett svar