Jag är en kreativ person. Har egentligen alltid varit det. Hamnade fel i livet när det gäller yrke. Har jobbat i ett mer administrativt yrke när jag egentligen borde gjort något helt annat. I det administrativa har jag ändå haft turen att jag ofta har kunnat ha nytta av min kreativitet. Varför blev det så fel egentligen? Jag hade läshuvud och bra betyg. Jag gick naturvetenskapligt gymnasium och SYO-konsulenten, som det hette då, vet inte vad det heter idag, uppmuntrade väl inte till att söka sig åt det kreativa hållet. Kom från en mindre ort där du inte gjorde sånt där heller så det var inte tillräckligt starkt i mitt huvud. Men till syvende och sist så är det ju bara mitt fel. Du påverkas från olika håll och kanter, men livsvalet är i slutet ditt eget.
Vad jag istället gjort är att jag alltid ägnat mig åt kreativa saker vid sidan av jobbet. Och älskat allting. Att jobba med händerna och göra något vackert. Och ibland också något funktionellt. Nu har jag gjort det igen. Lärt mig något. Och byggt ett fönster.
I dagarna tre har jag gått en kurs. I fönstertillverkning. Målet med kursen var att ha gjort ett fönster när jag var klar. Och här är det! Till och med med spröjs. Det är inte perfekt, men det är också mitt första fönster ever. Vi behövde en ytterbåge i ett litet källarfönster så jag byggde efter de måtten. Det är roligare att göra något som verkligen kan komma att användas. Nu visade det sig att det källarfönster jag hade med mig var enligt kursledaren en ytterbåge så vi får väl se. Dels om vi ska använda mitt fönster och dels om det kanske istället ska vara ett innerfönster.
Lite fascinerande är det att faktiskt komma hem med ett färdigt fönster. Det behöver slipning och spackel men det går att använda! Kursledaren sa dessutom att det krävs alltid lite spackel och färg för att en fönster ska se tillräckligt bra ut. Även för en erfaren fönstertillverkare.
Vi var i en fin gammal slöjdsal. Riktigt roligt att använda en hyvelbänk igen. Det har jag inte gjort sedan jag gick i skolan såvitt jag kan minnas.
Fönstret är gjort på gammalt vis, men med moderna verktyg. Till exempel fick jag lära mig att det går att borra fyrkantiga hål! Med något som kallas ett stämjärnsborr. Visste jag inte ens att det fanns. Men det finns. Vi borrade fyrkantiga hål för att fästa tapparna i spröjsen i bågen. Och så använde vi fyrkantiga pluggar i runda hål. Men inget lim och ingen spik eller skruv. Bara trä.
Vi fick lära oss lite andra tips och tricks. Det var väldigt roligt, men det var jobbigt för artroshöften att stå upp i dagarna tre. Jag hade bokat in mig på hotell så jag hade inte långt till kurslokalen. Hade tänkte mig långpromenader på kvällarna, men vi hade halv storm och ösregn hela dagarna så det blev inte något av det. Och förmodligen hade höften inte orkat det ändå, på kvällen efter kursen kände jag mig ganska ynklig rent ut sagt. Det stämmer det där som mamma sa om att bli äldre. Att det där med rynkor och sånt är inte mycket att bry sig om, men att kroppen börjar krångla, det är det riktigt besvärliga.
Men nu kan jag bygga ett fönster! Inte för att jag vet om jag någonsin kommer att bygga flera fönster, men jag vet hur jag ska göra. Och det jag lärt mig kan jag ha nytta av även i annat snickeriarbete. Dessutom är det alltid, alltid roligt att lära sig något nytt. Som Bob hund sjunger i en av mina favoritlåtar, Düsseldorf:
När jag blir nyfiken står tiden still
då blir jag pigg och orkar lite till
Lämna ett svar