Ibland är det roligt att bara låta hundarna bestämma vart vi går. Liksom go with the flow. En sån här följa-hundarna-tur har blivit en återkommande promenad. En del av promenaden innebär att vi hamnar nere på stan i vår stadsdel. Vet inte varför det är så intressant att gå där, men något är det. Kanske är det en liten park som ligger på vägen de längtar till. Där går uppenbarligen många hundar så det doftar mycket. Och jag hittar saker på vägen också. Jag har hittat ett hundfik. Dvs ett fik där du får ta med dig hunden in och de även har, förutom fika till människorna, en massa gott till hundarna. Om jag hinner innan de lägger ner (tror inte det kommer att hålla i längden, dels pga läget och dels pga covid) ska jag köpa ett par semlor där, två till människor och två till hundar.
Vi går också förbi en begravningsbyrå. Det enda de har i fönstret är en spegel och så en skylt under där det står Välkommen.
Jag måste erkänna, jag hänger inte riktigt med på hur jag ska tolka det? En begravningsbyrå. En spegel. Och välkommen??? Kanske en påminnelse om allas vår förgänglighet?
Lämna ett svar