Igår var vi och besökte en gammal vän till mig. Gammal på mer än ett sätt. För nästan 30 år sedan så arbetade jag på ett ställe där det först var meningen att jag skulle jobba ett par-tre månader och som sedan slutade med att jag var där i två år. Det var en bit bort så jag veckopendlade dit. Först så hyrde jag en evakueringslägenhet, jag skulle ju trots allt bara vara där en kort tid. När det visade sig att jag skulle stanna där längre så började jag leta efter en annan bostad. En av kvinnorna på stället jag jobbade på sa att jag kunde hyra ett rum hemma hos henne och hennes man och det slog jag till på. Det var en rolig tant och det visade sig att hennes man var minst lika rolig.
Det var ett jättebra ställe att bo på. Själva bodde de på övervåningen så jag hade undervåningen helt för mig själv. Vi umgicks mycket när jag bodde där och jag tror att jag på ett sätt var ett litet surrogat för deras barn som alla hade flyttat hemifrån. Hade de fått bestämma så hade jag ätit gratis hemma hos dem också varje dag.
Hennes man hade varit flygmekaniker och hade gått i pension rätt så nyligen. Han reparerade min bil när den var trasig. Och vägrade att ta betalt för annat än delarna han satt i.
Och förresten hyra rum? De vägrade att ta betalt för det också. ”Du bara bor ju här” sa de. Jag förklarade för dem att det skulle aldrig fungera på min hyresvärd hemma i stan, men det hjälpte inte. Jag bodde där gratis. Men jag köpte en flaska whisky då och då, en chokladkartong och annat som jag visste de gillade. Och så umgicks vi. Spelade spel, snackade skit, och tog ett glas whisky emellanåt. De var ett härligt par.
Sedan dess har vi träffats då och då. Hennes man gick bort för flera år sedan och själv är hon numera 92 år gammal. Vi hade bestämt att vi skulle träffats i julas, men då gick hon och bröt benet och vad som hände senare under våren har ni väl inte missat. Vi har pratats vid och nu sa hon att vi skulle komma. ”Jag skiter i corona” sa hon. Så vi åkte, hade med oss en tårta (jag fyllde ju år för lite sen och hon fyllde i tisdags så jag tyckte vi kunde fira lite). Vi höll avstånd, var inte oroliga, och så lite kontakt med folk som vi har haft så tror jag att risken att vi har något är minimal. Hon är rolig och pratsam och vi höll låda i fyra timmar. Och trots att hon har problem att gå hade hon bakat en äppelkaka. Så vi åt äppelkaka också.
Det är så med gamla vänner. Det går alltid att fortsätta prata där man slutade senast. Även om det var flera år sedan.
Snigel säger
Så härligt med såna vänner! För både dig och henne!
Asta säger
Jaaa