Iggys operation är sådan att den har en lång rehabiliteringstid. Upp till sex månader sa veterinären. Och både jag och Iggy tycker att det är jättejobbigt. Fast av olika anledningar. Iggy tycker att det är jobbigt att han bara får gå korta promenader och att han inte får rusa ner i trädgården och skrämma skatorna. Jag tycker det är jobbigt för att jag hela tiden är rädd för att jag gör fel, att benet inte läker som det ska, att hans muskler krymper ihop och oroar mig för situationer när han inte stödjer på benet. Det är verkligen jättejobbigt!!! Den 11 september ska han på röntgen och det tycker jag ska bli bra. Så att vi verkligen får veta om det ser ut som det ska. Jag är hela tiden orolig för att någonting ska hamna fel, att det har läkt fel eller att jag gör något att så att något i benet påverkas negativt.
Idag tänkte jag att han skulle få något annat att titta på i alla fall. Så jag tog bilen och åkte iväg med honom en bit. Han var överlycklig när han fick komma ut ur bilen och fattade var han var. Det är inte så långt iväg, normalt sett promenerar vi dit, men eftersom Iggy bara får gå promenader på 15 minuter i sträck så går det inte att komma dit till fots. De där 15 minuterna ville jag att han skulle använda till att gå i skogen lite.
Titta på hans smala ben!! Jag håller honom korthårig just nu. Så att det ska växa ihop så småningom när pälsen börjar bli lite längre. Men när jag tittade på bilderna idag så ser jag att jag måste ta tag i pälsen på främre delen av kroppen. Syns framförallt på den här bilden.
Det är bara att ta fram saxen.
Vi tog den kortaste promenaden och det visade sig att den blev ungefär 15 minuter. Även om Iggy tyckte att det var löjligt kort. Han börjar som sagt bli ganska trött på det här med rehabilitering. Vi satt en stund på en bänk också. Och Iggy fick kli. Det tyckte han om.
Även om han tyckte att vi skulle promenera hem och inte ta bilen. Det är inte lätt för en hund att förstå varför vi inte gör som vi brukar. Och varför Gandalf får vara hela dagen i trädgården och han själv bara får vara på verandan. Jag tycker faktiskt synd om honom. Och då tänker jag inte på hur benet i sig utan på att han inte får göra NÅGONTING roligt!
Lämna ett svar