Det har varit galet med sökningar på min finska blåbärskaka och jag har läst att det ska finnas galet mycket blåbär i skogen. Så klart fick jag för mig att ge mig ut i skogen och plocka blåbär. För att åtminstone en gång i sommar kunna göra en blåbärskaka. Måste ju ha en varje sommar.
OK, jag packade in Gandalf och mig själv bilen och vi åkte till skogen. Vi åkte till ”backen” som vi kallar just det här stället. Och redan när jag kom dit var det lite av en besvikelse. Massor av träd nedhuggna. Men, vi fortsatt inåt och där vi brukar ställa bilen såg det ut som vanligt. Fast just där fanns det inte så mycket bär. Vi tog oss in till en tjärn som ligger en bit in, dels för att jag vet att det finns mycket blåbärsris där, men framförallt för att det är fint där. Kolla bara.
När jag gick till tjärnen så konstaterade jag att även här såg skogen annorlunda ut, därför gick vi lite fel och det blev lite längre än vi hade tänkt oss (tänk vad det är bra med GPS på telefonen). Så när vi kom dit var åtminstone jag helt genomsvettig och lite lagom irriterad. Vi satte oss därför i skuggan lite. Eller jag satte mig, Gandalf la sig ner.
Han gick först ner till tjärnen och tittade lite, men det verkade som att det var för jobbigt att dricka så han gick helt enkelt och la sig istället.
Jag satt där ganska länge för jag var väldigt varm. Det var precis en sådan dag då jag egentligen inte tycker om att vara i skogen. Det var varmt, soligt och alldeles vindstilla. Jag avskyr när det är vindstilla och varmt. Först och främst blir du svettig för minsta rörelse, det hjälper ju naturligtvis till att jag alltid vill ha armar och ben täckta i skogen pga fästingar. Och när du är svettig och det är vindstilla så kommer de trevliga flugorna fram och surrar runt huvudet på dig konstant. Så då sitter jag där och undrar för x:te gången varför jag gav mig iväg en sån här dag när jag vet hur det blir. Därför att jag är dum i huvudet och förtränger det. Det är orsaken.
Så småningom kände jag mig någorlunda normal och gick och plockade lite bär. Gandalf tyckte dock att han hade det bra där han var.
Plocka du bär matte, jag väntar här…
Så det gjorde jag, lite grand i alla fall. Och kom på. För jag vet inte vilket år i rad. Att jag avskyr att plocka bär. Men jag plockade lite. Lite. Sedan fick jag för mig att Gandalf och jag skulle gå till bäcken, där är så himla fint och jag tänkte att Gandalf kunde bada lite i bäcken som han älskar, och jag kunde sitta lite och bara njuta.
Gissa vad som hade hänt! Bäcken fanns visserligen kvar, men skogen var borta! Där fanns inte något fint område längre. Med skugga och vitmossa. Bara nedhuggna träd. Då blev jag riktigt ledsen. Gandalf drack dock i bäcken. Alltid något.
Jag började känna mig färdig med stället och gick tillbaka till bilen. Tänkte kika på ett ställe lite längre bort, för när jag nu var i skogen så måste jag i alla fall ha med mig så mycket bär hem att jag kan baka en kaka. Det vore ju löjligt annars. Gandalf tyckte dock att det var bra vid bilen han.
Plocka du bär matte, jag väntar här…
När du ser honom där kan du kanske tro att han egentligen vill åka hem. Så är emellertid inte läget. Han bara tycker det är skönt att ligga där och när du föreslår för honom att han ska hoppa in i bilen för att vi ska åka hem så tycker han att det är en urbota dum idé. Det är bra här tack.
Men hem kom vi och jag rensade våra få bär. Och nu ska det bli blåbärskaka!
Lämna ett svar