En semestervardag

Det har gått bra med Iggy än så länge. Han har börjat piggna till så det kommer inte bli lätt att få honom att fatta att han ska hålla sig stilla. Vi har byggt en liten hage av kompostgaller som vi lägger kring hans säng som gör att han inte kan springa runt. Vi kan också stänga av verandan så att han bara kan vara där, då slipper han buren.

Eller som just nu att jag sitter i ett rum med dörren stängd. Finns liksom inte så mycket att göra då. Vi har, med mycket ångest från Iggys sida, tagit bort morfinplåstret så snart ska han inte behöva ha den där tröjan på sig hoppas vi. Vi låter den vara på lite till så att inte det finns några rester kvar på huden.

Det kommer att ta lång tid innan han får gå så mycket så jag har faktiskt beställt en cykelvagn som också går att använda som joggingkärra.  Kanske är lite löjligt, men jag tänkte att om han åker i en kärra så kan man ju faktiskt ta med sig båda hundarna på längre promenader emellanåt. Iggy får komma ut lite då och då och Gandalf får gå vid sidan av. Det kan i alla fall vara värt att testa. På så vis händer det ju något i alla fall. Jag har en känsla av att det kommer att bli väldigt svårt att hålla honom stilla.

Idag gjorde jag amerikanska pannkakor, fast mer som mat. Inget socker utan örter och fetaost istället. Och fullkornsmjöl. Och chili. Och salladslök, både i och på. Var ett litet experiment, men det blev faktiskt riktigt gott. Jag skulle mata surdegen så då använde jag den surdeg som jag annars skulle kastat till lite pannkakor.

Apropå något helt annat. Jag är ju blodgivare och har så varit sedan jag var arton, med några års uppehåll när jag flyttade runt en del. Vilket var tur för annars hade de inte hittat min hemokromatos. Även här har tekniken börjat hjälpa till. Kallelser och påminnelser kommer via mail och sms. Men inte bara kallelser, utan när ditt blod verkligen används får du veta det också. Coolt va!