Idag är det sista arbetsdagen innan det är dags för semester. Jag firar det med att presentera favoritrosen. Ghislaine de feligonde. Vi planterade varannan Ghislaine och varannan New Dawn mot gatan. Tänkte de skulle agera klätterrosor och ge oss insynsskydd på framsidan. New Dawn-rosorna frös bort en vinter under det att Ghislaine överlevde. Enligt allt jag hade läst borde det varit tvärtom. Men Ghislaine verkar ha trivts. Vissa år har några grenar frusit bort, men totalt sett så växer de. Och i vintras var det ju aldrig vinter så de överlevde väldigt bra. Och de har blommat något helt galet. Jag undrar nästan om den kommer att orka blomma mer i år. Det är annars en reverterande ros (dvs den blommar igen). Som synes på bilderna så är vi inte så duktiga på att beskära våra rosor. Samtidigt ska jag vara ärlig och säga att jag vill inte beskära dem så mycket. Jag älskar när de hänger och är överdådiga. Tycker om när de ser lite vilda ut. Nästa år har jag tänkt klippa ner dem lite (om de inte fryser i vinter vill säga), men jag kommer inte att ta jättemycket av dem.
Det roliga med Ghislaine är att blommorna byter färg. Från aprikos till nästan vit vartefter den slår ut.
Så här ser det ut från gatan. Ghislaine och vit klematis som klänger. Vi börjar få det där insynsskyddet vi ville ha. Samtidigt är det svårt för annat att ta sig i rabatten eftersom det blir mörkt.
Och efteråt ser det ut som om det har snöat.
Men Ghislaine är utan tvekan min favorit. Överflödig blomning, flera olika färger och en lite lagom doft. För mycket doft hade blivit väl bra när det är så många blommor.
Sedan har vi två rosor till. En gul som jag flyttat på och som jag funderar på att ta bort. Om jag INTE tar bort den måste jag nog flytta den någon annanstans och vet inte vart.
Sedan har vi en rosa som hänger där i tomtkanten, den sprider som ogräs och den är bara jättefin. Står där och trängs lite med den gula rosen även om den rosa är mycket större.
Och doftar så himla gott. Jag tror att det är en riktigt gammal ros som funnits här länge.
Orsaken till att jag tror det är att jag har sett den i flera trädgårdar här runtomkring. Tänker mig att det är någon i grannskapet som delat med sig under årens lopp.
Egentligen skulle jag vilja ha den någon annanstans så att den syntes bättre, men har inte kommit dit ännu. Precis som Mme Plantier är den rosa rosen känslig för regn och även här kan jag behöva gå runt och hjälpa till med att öppna upp knopparna ibland.
Och även om flera av rosorna doftar så är det denna som doftar mest och godast.
Slut på rosor! Tänka sig att jag som en gång i tiden inte var speciellt förtjust i rosor nu har blivit ett stort fan. Förmodligen för att de är så lättskötta!
Lämna ett svar