Dags för vårkänslor igen. Snön rinner bort längs med vägarna och det regnar. Dessutom är det plusgrader. Det droppar överallt. Maken funderar på att köpa sig skidor och jag funderar på vår. Snacka om olika mål för ögonen. Hundarna gillar snön så de är säkert lite besvikna över att den försvinner. På sitt sätt.
Det verkar som att dofter blir starkare eller mer markanta när det är snö. Framförallt Iggy kan gå med näsan nere i ett spår hur länge som helst. Kör ner näsan i ett fotspår, tar ett steg och kör ner näsan in nästa fotspår. Och fort. Ner – upp – steg- ner – upp – steg. Och Gandalf går lite långsammare, med näsan en bit över marken. När en väldigt bra doft dyker upp så sticker även han ner näsan i snön och sedan är det nästan omöjligt att få honom att gå vidare. Varje gång vi går ut måste han dessutom äta snö från drivan bredvid trappan. Han älskar att äta snö och gör det direkt när det kommer snö. Varje år. Kan vara lite jobbigt när det är tunt med snö, men han försöker i alla fall. Snö på näsan blir det ofta. Som irriterar och måste skakas bort.
Det är lika för båda hundarna.
Även om det hos oss varit mörkare än i november eftersom molnen legat över oss länge nu så märks det ändå att det blir ljusare ute. Visst är det underligt med det där ljuset. När det blir ljusare så hinner man med att göra mycket mer. Och det är egentligen konstigt för antalet timmar är desamma. Vinter som sommar. Fantastiskt hur starkt vi påverkas av om det är ljust eller inte.
För min del är jag alltså glad över att snön försvinner. Även om jag inte gillar själva töandet. Det blir alldeles extra smutsigt när det töar och det är tjäle i marken. Vattnet ligger ovanpå och det blir lera av allting. Men, men vi behöver gå igenom den perioden om det ska bli vår någon gång. Och jag vet, jag vet, det är förmodligen inte över ännu, det kommer säkerligen mera snö och mera frost och mera is, men det hindrar inte att jag kan få låtsas lite. I några dagar kanske.
Nu tar vi helg.
Lämna ett svar