Nu börjar jag känna av mörkret. Med december kom de tunga molnen och de ligger där som en propp i princip varenda dag. Och släpper inte igenom solen. Nu börjar den värsta tiden på året. Slutet av december och januari, februari. Min hatperiod. Denna tid skulle jag vilja befinna mig någon annanstans. Med lite mera värme, men framförallt med mera ljus. Det kommer lite regn då och då, men inte mycket. Jag läste att Vätterns vattendjup var 30 cm lägre än det borde vara så här års. 30 cm på en så stor sjö är mycket vatten som saknats. Men sommaren var torr och hos oss har även hösten varit torr. Tydligen är det som så att det är på hösten som grundvattnet brukar fyllas på mest, men i år har det inte varit så. Till och med november var ju torr. Och hösten innan dess också, svamp och bär har det inte blivit plockat mycket i år. Några enstaka middagar har det blivit. Det är allt lite läskigt när klimatförändringarna blir så tydliga. Men Trump har ju sagt att det inte beror på vår mänskliga påverkan så då måste det väl vara så.
Två dagar kvar att jobba innan min ledighet. Det känns oändligt, men är egentligen väldigt ändligt. Och imorgon blir det liksom verklighet. Imorgon!
Lämna ett svar