Sitter här på kvällen efter en riktigt vacker höstig söndag. Himlen har varit blå så som den bara kan vara på hösten och nu på kvällen kom jag dessutom på att det är höstdagjämning. Det var väl passande. Att det var så vackert väder just då.
Gandalf och jag tog en långpromenad för oss själva. Maken tog Iggy. Ibland är det skönt för hundarna att få gå ensamma. Jag tänkte att Gandalf skulle gå en kort runda för han har varit lite sådan på sistone. Att han liksom gått och sölat och helst verkat vilja gå hem. Men idag ville han gå långt. Så det gjorde vi. Och härligt väder var det som sagt så vi hade det gott mest hela tiden.
Vi tog oss högt upp och satte oss på en bänk och njöt av utsikten och lugnet.
Eller, jag satt på en bänk och Gandalf låg bredvid. Det är någonting som vi verkligen gillar Gandalf och jag. Att först gå långt och sedan sitta och bara ta det lugnt en stund.
Gandalf vill dessutom stanna ganska länge. Jag började promenixa och tänkte att han skulle komma efter, men det gjorde han inte. Han låg kvar och undrade vad jag höll på med.
Jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta. Sedan gick jag tillbaka och satte mig på bänken. Och så satt vi där tills att Gandalf var redo att gå. Det var trots allt hans promenad idag.
Lämna ett svar