Söndagen var fantastiskt fin. Solen sken, himlen var blå och snön krympte. Jag började plantera om mina pelargoner. Jag har ett gäng kvar, men det känns skönt att ha börjat.
Jag borde väl ha börjat med det här tidigare, men det har inte ens kommit in i huvudet den här vintern. Det har nästan varit som så att jag liksom inte känt att våren skulle komma alls. Men nu börjar jag faktiskt tro på den igen.
Och det bli kanske som så att mina pelargoner kommer igång senare än vad de borde, men förhoppningsvis blir det blommor i sommar i alla fall. Om än någon vecka senare. Som synes är det inte så mycket med dem. De är inte bara omplanterade, de är nerklippta också. För att ge dem en chans till en lite bättre form.
Maken tog tag i ett av äppelträden.
Det kommer, det kommer en vår…
Lämna ett svar