Hoppsan

På fredagen gick jag hem tidigare från  jobbet. Strax efter lunch faktiskt. Jag tog hundarna i bilen och tänkte att vi skulle ta oss en promenad i skogen. Det visade sig att det inte var så lätt. Utanför stan var det betydligt mera snö. och inte är det plogat i skogen heller. Men vi började gå och vi gick en bit. Hundarna var väldans glada. De gillar snö.

Gandalf har alltid älskat snö väldigt mycket. Han är dessutom oerhört glad i snöbollar (om ni tittar lite extra på bilden ovan så har han faktiskt munnen full med snö).

Som synes är snön ganska djup. Något som inte hindrar hundar. Iggy studsade runt och Gandalf fick lekspel med jämna mellanrum. Bara rusar runt och hoppar och är jättelycklig.

Tyvärr visade det sig att det var lite kramsnö. Och kramsnö fastnar i Iggys päls som om det var klister.

Eftersom han älskade snön och promenaden så travar han ändå på glatt.

Och han var verkligen jättelycklig. Tills det började bli så mycket snö kring fötterna att han knappt kunde röra sig.

Då satte han sig bara ner till sist. Och såg så här olycklig ut. Det som syns kring tassarna är alltså inte lös snö utan snö som fastnat i hans päls. Rejäla klumpar. Till en början försökte jag plocka loss snö så att vi skulle kunna gå vidare, men jag konstaterade så småningom att det var bara att ge upp. Så till sist fick vi helt enkelt vända och gå tillbaka. Det var inte poppis hos någon av hundarna, det kan jag lova, men vad göra?

Vi vände alltså och gick tillbaka. Hundarna var INTE nöjda. Inte ens Iggy. Sambandet mellan snö och klumpar på fötterna och problem med att gå är tydligen inte helt lätt att förstå. Vi hittade några plogade ytor där vi gick lite, men det var inte alls lika roligt.

Bergers som Iggy har en väldigt mjuk päls. Den känns nästan som babyhår. Av den anledning så blir det typ rastaflätor i hans päls. Flätor som kallas cadenetter. Benen och fötterna ska ha lång päls, det ska liksom vara så. Fötterna ska se ut som om de har sådana där stövlar (typ moonboots) där pälsen  ligger lite på marken. Och det är en del av charmen med utseendet. Trots det så tänker jag nog kolla igenom hans ben lite. Se om jag kan klippa åtminstone nederdelen av benen plus fötterna så att där inte är så mycket päls. Det är lite av ett helgerån, men ibland kanske det får vara så. Bara för att vara lite praktiskt.

För snö, det är roligt det tycker hundarna, och då måste det vara möjligt att röra sig i den också.