OK Öland igen, men sen är det slut

För att slutföra det här så behöver jag alltså visa upp några bilder till. Dag två. Då hade vi inte lika bra väder som dag ett, men alldeles väl tillräckligt bra väder. Mulet, men varmt. Vilket egentligen är ett alldeles utmärkt väder för att göra roadtrips.

Vi stannade till på någon sandstrand där hundarna lekte för fullt en stund. Sand är skoj.

Nästan längst upp så var vi i något som hette Trollskogen. Som ska vara känd för sina gamla ekar. Där de flesta numera är döda.

Det var väl fint där, men för oss som är i skogen väldigt ofta var det inte något märkvärdigt.

Mer märkvärdigt var ett ställe som hette Neptuni åkrar. Neptuni åkrar är ett stort klapperstensfält.

Klapperstenar är mindre stenar som fått sin rundade form genom rullning och nötning mot varandra till följd av havsvågor eller strömmande och forsande vatten.
Klapperstenar är vanligt förekommande i Sverige både på västkusten och på ostkusten. Ibland kan de torna upp sig till mäktiga vallar längs stranden, som vid Stenkusten på nordvästra Gotland och norr om Byxelkrok på nordvästra Öland, där klapperstensfältet Neptuni åkrar återfinns.
Wikipedia

Det var onekligen ganska mäktigt att se det stora fältet med bara stenar. För det är ett stort område, åtminstone om du betänker hur litet Öland är. Så här på hösten liknar det nästan ett månlandskap. Om det nu fanns hav på månen då så klart.

 

Tydligen ska åkrarna vara fulla med blåeld om våren, så här års var det som synes ganska kalt. Även om jag hittade någon enstaka blåeld.

Längst ner vid vattnet så var det inte småsten utan någon slags klippor.

 

I de klipporna så fanns det massor av fossiler. Ganska häftigt faktiskt.

Jag läste någonstans att det tyvärr finns människor som går och knackar loss fossiler ur klipporna. ”Det finns folk till allt” som min man brukar säga.

Vi såg också Ölands raukar.

Eftersom jag bott ett par år på Gotland så får jag erkänna att jag sett mer effektfulla raukar, men nu har jag sett Ölands raukar också. Oavsett.

Något som också var lite kul var ungdjuren som hade det riktigt härligt på de här stora områdena. När du hamnar bakom en ko, är det liksom bara att ta det lugnt.

På en restaurang som heter Kalk och som ligger i Löttorp åt vi förresten en vegetarisk hamburgare som var gjord på en skiva rotselleri. Det låter ganska tråkigt när det sägs så där, men faktum är att det var jättegott! Den var förmodligen kokt i någon buljong och sedan panerad med något och förmodligen stekt. Det där får jag nog mixtra lite med.