Jag har just lyssnat färdigt på en bok om en hund. Boken handlar om en hund, eller hur jag nu ska se på det. Egentligen handlar den väl om en hunds själ, för den följer en hund som reinkarneras om och om igen. När den dör så vaknar den upp som en valp igen. Eftersom jag gillar hundar så ville jag lyssna på den. 
Och oj, vad många tårar. Vad inbillar jag mig? En hund som reinkarneras. Vad händer när du reinkarneras. Jo, det börjar med att du dör! Vilket innebär att om en hund ska reinkarneras flera gånger så måste den dö flera gånger. Och vad händer när en hund dör i en historia. Jo, du tjuter!!! Det är ju självklart. Och ändå så utsätter jag mig för det här. Hur dum är jag?
Hunden söker meningen med sina liv. I varje liv lär han sig någon nytt, något som han har nytta av i nästa liv. Och är övertygad om att när han lärt sig allt han behöver lära sig och har uppfyllt det som är meningen med hans liv så kommer han att få dö på riktigt, utan att återfödas igen.
Fast ändå. Jag skulle göra det igen. Så jag får väl erkänna. Jag rekommenderar den. Men var beredd på tårar.
Bruce Cameron. A dog’s purpose eller på svenska Mina liv som hund.
Lämna ett svar