I fredags när jag cyklade till jobbet var det riktigt jäkla kallt. Jag önskade faktiskt att jag hade haft både strumpor och handskar. Så när jag skulle gå ut med hundarna på morgonen idag så tog jag på mig ordentligt. Jag ville ju inte frysa. Istället blev jag alldeles svettig. För det var jättevarmt. Det är faktiskt ganska konstigt väder nu. 1 oktober. Och inte sådär jättehöstigt precis.
Vid en första koll på promenadstigarna så ser det nästan ut som sommar om jag ska var ärlig.
Men så kanske. Lite bruna löv på träden och en del på marken.
Himlen är extra hög när den är blå. Och så det värsta kanske. Det blir mörkt. Alldeles för tidigt. Det värsta av allt. Och nu kommer det att bli mörkt tidigare och tidigare. Snart kommer också vintertiden och gör det jättemycket mörkare i ett jättenafs. Så jo, visst är det höst på gång. Hur jag än försöker låta bli att se det. Ärligt talat dock så hjälper naturen till. Genom att det är så varmt. 
Hjälper till med att lura mig. Och jag låter mig gärna luras. Egentligen tycker jag om hösten. Problemet med hösten är bara att den liksom är farstun till vintern. Om vinter tycker jag INTE. Förmodligen därför som jag vill att sommaren ska var så länge som möjligt. Så att nästa steg inte är vinter utan höst.
Lämna ett svar