Visset

Det börjar äntligen kännas som att våren på gång. På riktigt. Ja, jag vet, det kommer att komma flera bakslag, men jag har börjat använda handskar istället för tumvantar. Det är stort steg. Jag har också bytt jacka. Från en riktig vinterjacka till en som är lite tunnare. Det är också ett stort steg. Och ljuset har kommit, tog en bild från balkongen där man i alla får lite av känslan.

Lite vårkänsla. Själv får jag väldigt mycket vårkänsla när jag sitter här uppe på andra våningen och kikar ut. En annan tydlig känsla är den som verkligen brukar tala om för mig att våren kommer. Den där känslan av att jag måste ändra på någonting. Förr brukade våren alltid innebära att jag började prata om att flytta. Nytt jobb, nytt ställe allting nytt. De känslorna har nog blivit lite svagare, även om det emellanåt kan komma lite funderingar om att det inte vore så dumt att flytta till Australien. Nu för tiden brukar det kanske mer bli tankar om andra förändringar. Och så den där känslan av att allting är grått och lite smutsigt. Som kommer med ljuset. Just den där känslan är oerhört mycket vår för mig. Att jag känner mig grå, att allting ser ut att ha ett lager damm över sig, att jag längtar efter färg. När den känslan kommer då VET jag att det inte är långt kvar tills det är vår.

Och ibland kan det där gamla ha en hel del dekorativt i sig också. Som de här tulpanerna jag glömt i min smutt. Visst är de ganska fina i all sin dekadens?