Jag brukar alltid köra på den där varianten att ”Too much of a good thing – is wonderful”. Men nu har jag råkat in i ett ganska konstigt dilemma och kan verkligen säga att jag är nästan trött på Karljohan. Svampen alltså. Det är ett riktigt Karljohan år och den finns överallt i varenda skog jag går i. Och jag går i skogen med hundarna nästan varenda dag så det blir mycket Karljohan. I början var det rena exstasen och jag kom lycklig hem med en kasse Karljohan. Som skulle rensas och tas om hand. Jag har försökt torka en del eftersom det sägs att torkad Karljohan ska vara en ännu större delikatess än färsk. Åtminstone tycker italienarna det. Torkade den i varmluftsugnen på 60 grader, verkade fungera bra.
Det är så fantastiskt svampår i år. Det finns massor med annan svamp dessutom, förutom Karljohan. Kolla bara det här stället med smörsopp.
Smörsopp som är en god svamp. Den brukar jag också plocka. Och citrongul slemskivling (som är mycket godare än vad namnet antyder). Och olika andra soppar. Men nu är det ju som så i år att vi får hem så mycket Karljohan och så mycket kantareller att alla de där andra svamparna är inte någon idé att plocka. Så jag går bara förbi dem, de är ju bara utfyllnad. Bra att ha i blandsvampblandningar. Men varför ska jag plocka utfyllnadssvampar när jag hittar Karljohan och kantareller som räcker till precis vad jag vill! Så de får stå kvar. Och nu får Karljohan också stå kvar.
Idag var jag en sväng i en väldigt trevlig skog som jag inte varit i på ett tag. Travade runt i någon dryg timme och sedan tänkte jag att ”jag får väl ta några små Karljohan så jag har till en pasta ikväll” och så gjorde jag det. På några minuter. Visst är det underligt?
Oavsett svampen så älskar hundarna att vara i skogen. Gandalf har nog slutat att ha ont nu och springer så glatt runt att det riktigt värmer i hjärtat.
Skogen tröttnar jag aldrig på, men just nu är jag nästan lite trött på Karljohan.
Lämna ett svar