Precis som det nästan alltid gör någon gång i mitten av augusti så slog det plötsligt om. Från varmt till det inte så varma och till lite kallare nätter. Lite svalare helt enkelt. Plötsligt så finns känslan bara där, den där känslan som motvilligt erkänner att hösten är nog allt på gång. I skogen så finns det svampar av olika slag och inte längre bara kantareller. Blåbären börjar bli övermogna (även om de fortfarande är goda, vilket mina blåa händer tyder på varje gång hundarna och jag varit i skogen). Lingonen är mogna och ljungen blommar för fullt.
Min mamma sa alltid att ljung, det fick vara vackert ute och skulle inte tas inomhus. Om ljungen togs inomhus betydde det att någon skulle dö. Det där sitter i mig fortfarande, så när jag fick en fin kruka med ljung i tog jag inte in den. Jag lämnade den ute på trappan. Det gick bra det också för den prydde sin plats på trappan även om jag inte tror att givaren hade tänkt att det var så det skulle vara. Tänk vad vilken påverka skrock kan ha på en.
Den här tiden. Det är vackert, men lite bitterljuvt på något sätt. Det kan fortfarande komma härliga varma dagar, men vår del av världen börjar komma lite för långt från solen för att det ska vara sommar. Skogen står där dock året om och när jag såg på den här bilden som jag tog häromdagen, så tänkte jag lite på det där ordspråket. Det där om att inte se skogen för alla träd.
Höst ja. Det betyder också att semestern närmar sig sitt slut. Maken började jobba idag, själv har jag ytterligare en vecka. Något som känns väldigt bra. Även om jag nästan inte kunnat göra någon nytta alls på grund av ryggskott så har vi börjat få ihop en del ”sista”-saker. Den sista fönsterbrädan är fräst och uppsatt. De sista smygarna och de sista fodren. Jag har sågat till de sista underliggarna, de kommer också snart upp. Lite härligt är det med sådana där ”sista”-saker. Men visst hade det hänt mera om jag kunnat jobba jag också. Maken har fått jobba på i princip ensam. Jag har klarat av att såga till och fräsa fönsterbrädor och att figursåga underliggarna. I övrigt har jag varit så värdelös den här semestern. I början kunde jag inte ens gå ut med hundarna eftersom ryggen inte klarade av ifall de skulle dra i kopplet. Plus att jag inte kunde böja mig ner för att plocka upp efter hundarna. Det där att inte kunna göra något vettigt på nästan fyra veckor (tre veckor ont plus en vecka rehabilitering) har gjort att jag till sist blev lite apatisk. Att jag helt saknade inspiration. Så i lördags satte jag istället igång med att städa källaren. Något sådant där rejält kan ofta få igång mig igen. Leda till inspiration. Och det gjorde det. Nu ligger det en nästan klar väggfast bänk till balkongen i källaren. En fällbar sådan. Inspiration från sommar med Ernst. Huruvida den verkligen fungerar får framtiden utvisa. Men tillverkad det är den. Och lite andra tankar har också börjat trilla in i huvudet. Lite ny inspiration.
Det är inte dumt det där. Att städa källaren alltså. Förutom att huvudet vaknar till liv så blir det ju städat i källaren också. Två flugor i en smäll liksom!
Lämna ett svar