Lull-lull och sånt

Jag är inte så bra på det där med lull-lull. Jag ser ju att det kan se fint ut, men jag är en väldigt praktisk person, och en som dessutom inte är så förtjust i att damma, så jag ser alltid lite problem i det där med att lull-lull ska dammas. Dessutom är jag praktiskt på så vis att jag tycker att saker och ting ska vara till nytta. Alltså kunna användas till något. Vilket inte alltid är fallet med lull-lull. Och vissa saker har jag rent av svårt för. Jag inser tex inte varför man ska ställa ut tomma fågelburar? Det är fullkomligt obegripligt för mig. Dessutom representerar en bur inte något trevligt, tycker jag alltså. Fast å andra sidan är det mycket som jag inte begriper.

Något som jag begriper – eller i alla fall gillar – är fina stenar. Min mamma var en stensamlare och det har jag ärvt av henne. Så länge hon klarade av det så kunde det hända att hon kom hem med en fin sten i fickan. Det hände att jag tog med mig en fin sten, eller en sten som var lite konstig, hem från semester till henne. Och det blev hon alltid väldigt glad för. Och så skulle vi diskutera vad det kunde vara för någon sten, eller varför den såg ut så eller vad det var för konstig lava eller något som växte på den.

Under mina år har jag i alla fall inte enbart samlat på mig fina stenar utan också ett gäng fossiler. Jättefina!! Och när man nu gillar stenar och har ett gäng hemma är det väl synd att inte ha dem framme har jag just konstaterat. Så för att göra om mina hög med fossiler till lull-lull har jag varit och köpt mig en fin glasburk. Vilken nu innehåller mina fossiler. Och inte för jag vet exakt hur den ska placeras och var, men jag måste nog säga att jag tycker den blev ganska fin. Så det där med lull-lull kanske inte är helt fel. Om det är rätt saker. För mig.