Jag har ett spamfilter här på min blogg. Så som alla andra också har så klart. Det är tydligen beroende av serverns klocka har jag lärt mig nu (fråga mig inte varför, det ligger utanför min kunskapshorisont). Under ett par dagar har tiden varit ur led på serverns klocka och spam har börjat trilla in. Direkt började spam trilla in. Jag kan faktiskt inte låta bli att bli lite ledsen av sånt där. Inte att det kommer spam till mig. Utan att det finns människor som ägnar sitt liv åt att förstöra för oss alla andra.
OK jag vet ju att det finns sådana människor, och spam är ju egentligen bara en liten skitsak i det sammanhanget, men just nu var det spam som drabbade mig och som fick mig att bli lite nere. Och på någon vänster är det väl lite som så att det är inte så konstigt att det blir stor förstörelse när den enskilda människan inte har så mycket emot att ägna sig åt liten förstörelse. Hur saker och ting är, hur vi behandlar naturen och oss själva, hur mycket gifter vi släpper ut, hur illa vi behandlar djuren, hur vi torterar i krig – allting det här utgår faktiskt från den enskilda människan. För om den enskilda människan sa nej – alla – så fanns det inte några sådana där otäcka situationer. Då skulle man respektera att någon har en blogg och låta den vara ifred om man verkligen inte ville kommentera. Det skulle vara enkelt att handla på nätet utan att vara skraj. Och i det stora skulle människor kunna uttrycka sina åsikter utan att vara rädda för att bli slagna.
Jag tycker vi glömmer det alldeles för ofta, att allting utgår från den enskilda individen, alltså från mig! Hur jag beter mig, hur mycket besvär jag är beredd att ta för att köpa ekologisk mat, att köpa fairtrade, att vara lite vänlig mot mina medmänniskor. Det tål att tänkas på ibland. Istället för att säga ”varför gör ingen någonting åt det här..” fundera på ”vad kan jag göra åt det här…” för i slutänden är det individen som bestämmer. Om individen bara vågar. Och inte är för bekväm.
Lämna ett svar