Nu har det gått en dryg vecka av vår semester på Gran Canaria. Ingen av oss har tidigare varit på Kanarieöarna och jag får erkänna att jag hade nog lite fördomar. Kanske förorsakade av filmen ”Sällskapsresan” på sin tid. Eller kanske bara okunskap. Jag hade faktiskt inte någon aning om att det fanns så mycket vackert på den här ön. Och ett ljuvligt klimat.
Jag letade efter ett lugnt ställe när jag letade hotell. Utan barnfamiljer. Vi behövde liksom lugn och ro. Jag hittade det här på norra sidan av ön, med bra rabatter under större delen av vår vistelse. Det lät bra och jag bokade hotellet. Senare läste jag att det kan vara lite kallare på norra sidan av ön. Och regna lite mera. Upp till fem grader kallare än södra sidan av ön läste jag. Och då det är vinter här också, och inte så varmt som annars så kanske det skulle bli för kallt. Allt jag läste gjorde att jag nojade en del innan vi åkte. Tänk om jag hade bokat fel hotell? Tänk om vi skulle gå runt i ösregn och frysa? Jag hade stora problem med vad jag skulle packa eftersom jag inte var hundra på vad det var för väder. Vilket också gjorde att jag som vanligt har för mycket saker med mig.
Och nu när vi är här så har jag inte någon aning om varför jag nojade mig. Än så länge har vi haft oförskämt bra väder. ”Synd att du bokade oss på den kalla sidan” sa maken när han första gången här lutade sig tillbaka i solstolen, nöjd med sin tillvaro. Så jag behövde inte varit så nojig.
Och vilka vyer vi har fått se. Vi har bokat en bil hela tiden vi är här så när vi känner för det tar vi en tur någonstans. Och uppe i bergen är det helt fantastiskt. Inte hade jag en aning om att det fanns sådana berg här. Sådana utsikter. Jag borde väl egentligen vetat det, jag har säkert läst det, men det hade helt enkelt inte trängt in i min skalle. Men vi kör på hisnande smala vägar med hisnande stup vid kanterna och med hisnande vackra utsikter nästan hela tiden. Det växer palmer, kaktusar, apelsinträd, aloe vera och folk har pelargoner som häckar vid sina hus. Stammarna är tjocka som en arm längst ner. Så ser INTE min pelargoner ut.
Idag har vi återigen varit ute på en sväng och för första gången var det alldeles klar himmel. Vi kunde se Teneriffa helt och hållet, se vulkanen Teide väldigt tydligt. Något som jag undrat om vi skulle få se under vår vistelse här. Vi ser Teneriffa från vår balkong, men för det mesta ser vi bara toppen av Teide, resten är dolt av dis. Utom på kvällen när det blivit mörkt, för då ser vi ljuset från Santa Cruz.
Havet har också en sådan lugnande effekt. Vi hör vågorna från vårt hotellrum och tycker båda att det ljudet hade varit härligt att ha hemma. Det är lugnande, men det är också dramatiskt. Att ta sig ner till havet och bara titta på vågorna är faktiskt nästan hypnotiskt.
Vi har med andra ord en riktigt härlig semester. Riktigt härlig.
Åsa säger
Fina bilder. Blir frestad att åka dit.
Ofta finns det ju en anledning till att turistställen blivit just turistställen, tror det är lätt att ha fördomar.
Asta säger
Ja, detta känns som ett ställe väl värt ett besök vintertid. Klimatet är perfekt för en nordbo. Värmen är som en bra svensk sommar.
Anonym säger
Hej!
Det ser härligt ut och mycket varmare än här hemma. Vill önska dig en god jul och ett gott nytt år!
maja
Asta säger
Hej
och tack. Hoppas att ni har detsamma hemma hos er. Att ni haft en mysig julafton och att ni får ett härligt nyår!
Åsa säger
Men va fint ni har det 🙂
Jag hade oxå en fördom innan jag tittade in till dig nu 🙂 Jisses vad vackert 🙂
Kramar från Åsa
Asta säger
Ja- man lär sig hela tiden i livet. Det är härligt.