Katja är och hälsar på. Orkanen Katja alltså. Eller i vart fall resterna av henne. Och vi har inga köksfönster. Bara ett stycke plast. Som faktiskt blåste loss till viss del igår. Maken fick klättra ut och häfta fast den. Och varför har vi plast?
Alla fönsterna i källaren är färdigmålade. Fönstret som jag lyckades kraschlanda i golvet är lagat igen. Varför står de kvar i källaren?
För att det är så förbenat tråkigt och tidsödande att göra rent dem! Rutorna behöver sig en riktig genomkörare innan fönsterna skruvas ihop. Och jag har varit sjuk och maken har haft sitt. Det är inte lätt att ha så mycket energi när man börjat jobba efter semestern. Man är ju liksom inte van. Vid att jobba alltså. Än mindre vid att först jobba och sedan börja jobba hemma också.
Vädret har ju inte heller varit någon vän. Det har regnat. Och regnat. OK i söndags hade vi lite sol, men då var jag sjuk och vi passade trots allt på att ta ut hunden en stund i skogen. Spårade lite och plockade lite svamp. Man måste ju leva också. Är inte DET en bra ursäkt för att inte fixa fönster elle väggar så säg? Man måste ju leva också.
Renoveringen är helt enkelt seg just nu. Men jag längtar efter att vi ska bli klara med utsidan så att vi kan börja med insidan. Börja tänka på hur det ska bli. Fundera foder, fönsterbrädor och färger igen. Det kommer det också, så småninom.
Men man måste ju leva också.
Lämna ett svar