Igår var det söndag. Jag var grymt trött, vet inte varför. Vi hade valpkurs mitt på dagen och därefter lekte Gandalf sig trött med en en annan collievalp. Två månader äldre än honom, och det märktes. Mycket snabbare och mycket smidigare även om hon inte var så mycket större.
Efter det skulle jag fixa våra köksfönster. Jag har hållit på med dem nu ett tag. Skrapat och gjort rent, putsat och borstat, oljat, målat framsidor och baksidor. Hela tiden har de flyttats runt i verkstaden. Igår skulle jag göra rent rutorna och montera ihop fönsterna. Vad gör jag? Välter ett av dem så att rutan går sönder. Och inte ett av dem som jag lätt hade kunnat ta bort kittet ifrån och så sätta dit en ny ruta. Utan ett av dem där bågen måste plockas isär för att man ska få dit ett nytt fönster. Det kan vi inte göra själva! Nu får vi börja jaga någon som kan fixa fönstret till oss. Och SÅ många gånger som jag flyttat runt de här fönsterna! Så välter jag ett när jag precis är klar!!
Klantarsle.
När andra har sönder något är det otur, när vi själv gör det något annat. Fast vi är väl mänskliga, utom jag då som bara är väldigt klumpig, allt jag tar i går sönder eller får fläckar.
Visst är det som så att man är mycket hårdare mot sig själv. Hade maken gjort det hade jag inte alls blivit lika upprörd. Men det ska nog ordna sig med det här fönstret också.
#%?`/&#"" kan man säga. Va typiskt!
Om du vill kan du säga att du gjort en Angelica! Jag är expert på sånt. Liiite kanske för att jag måste utmana ödet mycket OCH pilla på grejer lite för mycket så dom "råkar" gå sönder! Haha!
Ha det bra och kämpa på! Kram Angelica!
Undrar om jag inte sa något åt det hållet också! Det blev en rejäl ramsa av både det ena och det andra. Välkommen hit förresten.