OK – nu kommer det en bildkavalkad med Gandalf. Kanske tråkigt för många, men valptiden är kort och han växer så fort, så fort så det gäller att passa på.
Här leker han med sin aktivitetsboll. Man stoppar mat eller godis i bollen och när man snurrar den så kan det trilla ut en bit. Gandalf är väldigt matglad och han lärde sig bollen på ett kick!
Han gillar överhuvudtaget bollar. Jag köpte en fotboll till honom och den har varit en hit. Men det har inte riktigt gått in i huvudet på honom att hans gap inte räcker över bollen, så han försöker och försöker.
Vilket inte hindrar att han mitt i fotbollsleken kommer fram till att den där förväxta salladen som jag drog upp innan faktiskt är mycket mer intressant än en boll. Av någon konstig valpanledning.
Husse håller på att gräva upp ena hörnet av trädgården. Gandalf hjälper till. Både med att dra upp rötter och med att gräva hål. Här jobbar han stenhårt på ett hål.
När han inte sover som om han var klubbad så är det fullt ös som gäller. Helst skulle han vilja att vi hängde med i samma takt. Vilket vi inte gör. Och då kan en hund bli så här uttråkad.
Ibland är vi så tråkiga att han får sätta sig på trappan och kolla in gatulivet istället. Som dock också är ganska obefintligt.
Och sedan några bilder där han bara är snygg och gullig.
Snigel säger
Han är verkligen jättejättegullig! Pussa honom på nosen från mig!
Har ni staket runt hela tomten, så han inte kan smita till grannarna, eller är det bara på sidan mot gatan?
Asta säger
Vi har lite mur och lite häck och lite allt möjligt på olika ställen. Det är dock några ställen vi ska sätta lite nät på och så stoppa upp på ett par ställen till mot gatan. Sedan börjar det kännas ganska tryggt.
Tolkia säger
Åh Gud, de är så sinnessjukt hjärteknipande när de är så där små. När jag var i tonåren hade vi en Norfolk Terrier (matchvikt typ 5-6 kg) som typ aldrig under hela sin livstid lärde sig att han inte riktigt hade förutsättningarna för att bita över en fotboll. Eller över något annat större föremål, för den delen. Sedan skaffade vi en boxer (egentligen en ganska ful hund, men fatta vad söta de är när de är små, med gigantiska tassar och tre storlekar för stort skinn). Hon slaktade vanliga bollar på en kvart … Den enda som överlevde var en sådan där hårdplastsak man lägger godis i; den fick dock snabbt en form som mer påminde om en spikklubba.
Lord, dear lord, vad jag vill ha en hund (vilket är en omöjlighet med min livsföring).
Eva säger
Ingen risk att det blir för många hundbilder. Han är ju så söt att man kan se hur många som helst på honom.
Asta säger
Tolkia: visst är de ljuvligt söta! Vi har inte de bästa förutsättningar vi heller, men vi kommer att lämna honom på dagis när det blir dags.
Eva: Nej, kanske inte. Själv får jag ju inte nog.