I min drivbänk satte jag förra året några jordgubbsplantor, sex stycken. Eftersom jag haft tak på drivbänken kom de igång tidigt och jag har redan ätit ganska många jordgubbar.
Jag visste också att där var ett gäng som skulle bli klara idag. Så de har jag så klart längtat efter. Idag när jag kikade ut genom fönstret så såg jag en skata hoppa ut ur drivbänken, och vid en senare koll kunde jag konstatera att – jodå, skatan hade norpat alla de röda bären. Jag borde väl ha blivit sur på skatan, men jag kan faktiskt inte bli det. Den såg så himla lycklig ut när den hoppade ut från drivbänken med den sista gubben. Jag kan bara inte bli sur på sådan lycka. Det kommer nya jordgubbar. Täckta av nät den här gången.
Roligt att kunna dela lycka med en skata:) men måste i ärlighetens namn säga att jag har svårt för det – så här skall bären snart täckas. För det är ju så att man går och tittar på dem och bara väntar på att de skall vara ätmogna.
Jag är definitivt inte alltid förtjust i dem. Men den såg så himla lycklig ut den här gången att jag inte kunde låta bli att skratta åt den. Andra gånger vill jag vrida nacken av dem.
Den tjuvaktiga skatan har man ju hört talas om – men att den stjäl jordgubbar!!!
Din ädla reaktion är beundransvärd, jag skulle ha blivit skitsur.
Jag vete fasiken om den var så ädel. Det var bara ett så roligt ögonblick att jag inte kunde låta bli att skratta. Den är ju trots allt bara en skata. Säger jag som utan tvekan skulle strypa vissa rådjur som bara uppför sig som rådjur.