Vilken fantastisk kväll

Vilken fantastisk kväll! Jag har gått omkring i trädgården och sedan suttit på en bänk och slutligen filosoferat på trappan. Det var ett ljuvlig ljus och en härlig luft. Och hela atmosfären kändes full av kapriofoliedoft. Svalorna flög omkring mig och det såg ut som att de kollade in vårat hus. De flög om och om igen mot huset och kikade på undersidan av taket. Kanske de kollade om det skulle gå att bygga bo där, eller så var de bara snälla och underhöll mig. Jag bara njöt.

En koltrast började sjunga. Och så en till. Sedan satt de på varsitt ställe och – förmodar jag – utmanade varandra i en sångtävling. Det var otroligt vackert och jag kan nog inte säga vem som vann den  kampen. Här är den ena kombatanten, sittandes på grannens skorsten.

Efter en stund kom flugsnapparen också in med en trudelutt. Så det var två koltrastar och en flugsnappare. Och en Asta som satt och tyckte att saker och ting kan nog inte bli bättre än så här. Sedan kom ljudet som visar att man bor i en stad. Mitt i all denna ljuva sång hör jag Hemglassbilens envisa ljud. Och blev lite full i skratt.  Inte för att det störde fåglarna, men magin blev lite bruten. Trots Hemglassbilen så måste jag säga att ibland kan man ha ett fullkomligt ögonblick. Och just då, i det ögonblicket är allting perfekt.

Tills Hemglassbilen kommer…