Att slipa

Att slipa är sådär lagom roligt.

Det blir dammigt. Även om jag har båda maskinerna jag använder anslutna till dammsugare när jag använder dem.

Jag blir ”elektrisk” i händerna. Dvs en bra stund efter att jag slutat slipa så är det som att handflatorna pirrar konstant.

Jag blir fullkomligt slut i armarna. Att köra excenterslipen är faktiskt ganska jobbigt för musklerna. Man måste ta i lite. Till sist blir jag så trött att jag inte klarar av att trycka mer, ens med viljekraft. Då är det bara att lägga av för stunden.

Det tar alldeles för lång tid. Jag vill bli klar NU! Jag kan se att jag kommer framåt, men det tar för lång tid. Först körde jag både grovt och fint på varje trappsteg och körde både excenterslip och jobbade ganska länge med mousen. Men nu har jag bytt taktik. Jag ska göra allt grov som går att ta med excenterslipen först och sedan köra finlir med mouse och handslipning. Det känns faktiskt renare.

Det är allmänt tråkigt. Jag har så svårt för underarbete och sånt. Jag älskar att måla, vilket är ganska bra för maken gillar inte det. Men underarbete. Bläh! Och i normaletfallet kan man nöja sig med att rugga upp en yta när den ändå ska målas. Men när klantarslen varit i farten så krävs det mycket slipning på varje trappsteg. Tur att de satt så tjocka plankor i stegen att det går att slipa dem några gånger.

Ju mer jag slipar, desto mer förbannad blir jag på den som en gång slipat trappan. Om man slipar ett trappsteg och ser att det är skitfult, fortsätter man då? För min del skulle jag konstatera att Nej, det här klarar jag inte, jag måste ta reda på hur jag ska göra. Den som slipat vår trappa har inte tänkt så. Tror inte att han tänkt överhuvudtaget, det KAN han inte ha gjort för då hade han inte lämnat ett sådant jobb ifrån sig. Tyvärr har han varit väldigt konsekvent och verkligen repat upp vartenda trappsteg. Det är väl det enda positiva man kan säga om personen. Han var envis.

Det får bli en del spackling också så småningom, men det dröjer innan jag kommer dit. Det tar lång tid med varje steg och slipen bara äter slippapper. Och då är jag ändå bara på första grovslipningen.

Det gäller att tänka på slutresultatet hela tiden. På hur fint det ska bli när det blir klart.

Vi har förresten fått för oss att vi ska sätta panel i vår förstuga. Inte ända upp till tak, men en bit upp. Vi funderade faktiskt på att använda panelskiva. Lite slött, men vi tyckte det kändes praktiskt. Inga problem mot dörrfoder eller så. Men igår var vi på byggvaruhuset och såg sådan där panelskiva. Som de hade målat. Det ser INTE ut som pärlspont. Så det får nog ändå bli pärlspont när vi kommer dit. Måste bara räkna ut hur man gör mot dörr- och fönsterfoder. Förmodar att de måste byggas ut på något vis. Men det är allt ett senare problem.

Nu – affären.

Måndag – semester slut – usch.