Häromdagen när jag tittade ut genom fönstret såg jag en stor grön hackspett som grävde i gräsmattan. Hämtade kameran för att kunna minnas hur den såg ut. Så här såg den ut.
Den satt där på gräsmattan riktigt länge. Och grävde och grävde. Jag tyckte det var lite konstigt att se en hackspett gräva i marken. Borde den inte hacka i ett träd eller så?
Men jag letade lite. Och kom fram till att det här var en gröngöling och den gillar vist att käka myror. Tydligen skall det inte alls vara ovanligt att se dem gräva i marken på vintrarna. Efter myror. Det är tydligen kalas att hitta en myrstack under marken. När de vintervilar. Och vräka i sig. Med tanke på alla myror i vår trädgård så är den välkommen tillbaka.
Ät så mycket myror du vill! Det gör ingenting om du krafsar lite i gräsmattan samtidigt.
Kul besök med en Gröngöling, och bra fotat även om det verkar ha varit skymning? Inte helt enkelt att få dem på bild, nu är de väl inte jättevanliga där jag bor men jag har försökt hitta dem i skog och mark och komma inom håll med kameran, men svårt är det! mvh /Martin
Njae, det var inte skymning, men det var nedrigt mulet. En riktigt trist dag i övrigt således.
Jag lyckades inte heller hålla kameran alldeles stadigt så bilderna är inte så skarpa. Tyvärr.
Det är så himla kul när man får syn på nåt sånt…nåt man inte ser varje dag. Det passerar stora feta fasaner på gården hemma titt som tätt, men jag tittar alltid med samma fascination. Vackra skapelser de där hanarna :o)
Visst ÄR det! Så länge det inte är rådjur – för dem vill jag INTE ha här.