När vi flyttade in i vårt hus tänkte vi oss en syrenhäck mot gatan. Samtidigt som vi tyckte att förra ägarna hade klippt ner den väldigt mycket. När det började grönska visade det sig att det inte var någon syrenhäck som fanns där. Visst där fanns syrener, men där fanns massor av andra sorter dessutom. En alm t.ex. och lite annat smått och gott. Utan någon som helst tanke bakom. Så här någonting såg den ut.
Sambon bestämde sig för att häcken skulle bort. Jag tyckte vi kunde vänta ett par år och se vad det blev av den, men sambon var bestämd. Häcken skulle bort! Sagt och gjort, ett spett och en spade åkte fram och sambon började riva undan häcken.
Och till sist var häcken helt borta! Kvar fanns en låg mur och ett gäng rostiga järnpinnar.
Vi funderade på vad vi skulle göra. Ett staket hade vi bestämt oss för, men det tog en hel del arbete innan vi hade bestämt oss för hur det skulle se ut. Men till sist fanns det en ritning. Och sambon, sambons pappa och jag gick till verket. Sambon och hans pappa satte i plintar och stolpar och själv sågade jag till pinnar och målade dem. Ett staket växer helt enkelt fram.
Och efter några dagar har vi ett helt staket!
Ett 17 meter långt staket och alldeles tomt på insidan. Även har har det funderats för fullt. Vi ville ha klätterrosor, men var lite rädd för att rådjuren skulle tömma av alla knopparna. Men till slut har vi i alla fall valt klätterrosor. Handlade rosor på rea och planterade dem. Avslutade med en syrén.
Nu var det kanterna kvar. Vi hade funderingar på att göra en liten mur, men jag tyckte vi hade så mycket stenar hemma och jag hade lite extra kraft och nyfikenhet så jag testade att göra något stenpartiliknande. Två dagars arbete och nu är det nästan klart! Det var roligt och faktiskt lättare än jag trodde. Jag skall inte påstå att det ärä helt rätt gjort, men det får framtiden utvisa. Jag får väl göra om det i värsta fall. Men nu börjar det snart kännas som att vår förändring av framsidan börjar bli klar. Staketet skall målas i sin helhet, men inte förrän det tryckimpregnerade virket har torkat.
Lite stolt känner man sig allt!
Lämna ett svar