Igår kväll blev vi klara med vårt staket. Vilken härlig känsla det var när vi skruvat i sista skruven. Det blev riktigt snyggt – om vi får tycka själva – och vi är dessutom ganska stolta. Men vilken historia det har varit!
Det började med en ruffig syrenhäck. Den stod här när vi flyttade in, men den var ganska misshandlad och den var inte speciellt tät. Den fick en blomma i somras. En häck på 17 meter. Med tiotusen rotskott eller så. Den här häcken gillade INTE sambon. Han tyckte den skulle bort! Jag tyckte vi kunde vänta ett par år och se vad som hände med häcken. Men nej, häcken skulle bort. Alltså började vi fundera på vad vi skulle ha istället. Efter många om och men bestämde vi oss för ett staket, med någonting upptill som vi skulle kunna plantera klätterrosor bakom. Alltså började staketdesignern att köra igång. Dvs jag. Många olika förslag togs fram tills vi fastnade för ett.
Sedan var det funderingar på hur vi skulle få upp stolparna. Det fanns järnpinnar kvar efter ett tidigare staket. Kanske vi skulle kunna fästa våra stolpar i det. Sagt och gjort – vi köpte en stolpe och lite vagnsbult och testade. Nej – det kändes inte bra. Då körde sambon och hans pappa igång. Plötsligt började järnstolparna ligga på marken istället. Det visade sig att de bara varit nedgrävda och inte gjutna. Betongplintar inköptes. Med stolpjärn. Hål grävdes och plötsligt så var plintarna i marken. Det kändes dock inte som att det var riktigt stabilt. Då var jag besvärlig och började läsa lite på nätet och ifrågasatte lite grand just modellen av betongplintar. Plötsligt var betongplintarna upptagna igeno och arbetarna åkte iväg och kom tillbaka med andra plintar som såg mer stabila ut (vi fick pengarna tillbaka för de första). Sedan rörde det på sig ordentlig. Plintarna och stolparna kom upp. Reglarna kom upp och bärlinor och pergolapinnar kom upp. Samtidigt sågade jag spjälor och målade dem faluröda på baksidan av huset.
När stommen var klar så har sambon och jag satt upp spjälor. Vi har avvaktat tills solen försvunnit från framsidan. Det är söderläge så det blir rejält varmt där och även om sambon och hans pappa stod där i solen hela dagen (begriper inte att de kunde!!) så vägrade jag göra det. Men det gick bra ändå. Och igår kväll satt vi dit de sista spjälorna. Samt tog ett glas vin för att fira!
Och nu har vi ett staket!
Nu är det ”bara” att fixa till rabatt m.m. på andra sidan staketet!
Cia säger
Snyggt det blev med ett rött staket till den röda dörren!
Asta säger
Tack! Tanken är att allting skall bli rött så småningom, men det tryckimpregnerade får vi vänta lite med.