Mellandagar

Att jobba i mellandagarna.
Det är lite trögt ärligt talat. Plus att det är nästan omänskligt hårt att gå upp på morgonen. Och ändå är det precis samma tid som vanligt. Bara mera jobbigt. Kan det vara något psykiskt tror ni? Och svårt att arbeta är det också eftersom det är nästan tomt på jobbet. Det är lättare att arbeta när det händer saker tycker jag. Jag har massor med pappersarbete jag tänkt mig ta igenom under mellandagarna, men det går väldigt trögt. Jag har skrivit ut en massa papper och sorterat upp dem i högar. Det är väl inte så illa?

Igår skrev jag lite saker som jag fick iväg. Det var väldans skönt. Och det var enklare. Det jag har att göra nu är att läsa saker. Helst bör jag förstå vad det står också. Eller inte helst utan jag måste förstå vad som står i papperna. Annars kan jag lika gärna låta bli att läsa dem. En del av papperna måste jag förstå och dessutom komma med smarta åsikter om. Ännu mera besvärligt. Känner mig inte det minsta smart under mellandagarna. Bara svampig i huvudet. Eller egentligen inte ens svampig. Mera tom. Men inte helt tom, för jag har en anings, anings huvudvärk. Så något måste det vara som ramlar omkring därinne i skallen. Eller så är det någon lös del som har glömts kvar därinne och som nu rullar runt och gör att jag får ont i kraniet. Eller i huden runt kraniet.

Eller nåt.