Bjällerkor är något man inte kan undvika när man är i Österrike. Den som är rädd för kor skall INTE ge sig ut i Alperna och vandra. De finns nämligen överallt. Hela bergen är kohagar. Det finns elstängsel, färister, staket och grindar överallt.
Först trodde jag inte att det fanns några kor. Att det var några mystiska väsen eller så. För i början så hörde vi bara dem. Pling-plong, pling-plong. Och så fanns det komockor på marken när man gick. Men inga kor. Men bjällerklang över en och under en. Funderade lite på den där sången av Norrlåtar ”högt över älven där flyger en ko, man säger att den flyger på sin tro”.
Men sen fick man syn på dem och då fanns de plötsligt överallt! Plötsligt så bara vimlade det av dem och man vandrade mitt ibland dem. De är ganska skygga varelser, när man kommer nära så sticker de flesta. Några är lite modigare och lite nyfikna, men de flesta springer när de ser en. Eller så är det när de känner doften av en. Kan tänka att man inte luktar så gott när man vandrat hela dagen.
Fast egentligen är det fel att kalla dem kor. Nästan alla vi såg var kvigor faktiskt. Undrar om det är mest köttdjur som går där eller om de, när de väl fått kalvar, inte längre får gå fritt. I vart fall så såg de ut att ha ett härligt liv där uppe bland bergen. Jättelika områden att gå runt på. Och det ser rätt kul ut, de där stora, tunga varelserna som hoppar runt i branta backar. Och jag skulle ljuga om jag sa att de ser smäckra ut när de tar sig upp i backarna. För det gör det INTE. Men de kravlar sig upp för backarna utan minsta problem och utan minsta rädsla. Ändå så ramlar det ibland stora sjok av jord runt dem när de travar runt där.
Lämna ett svar