Det är inte klokt vad det här med bloggande har exploderat på senaste tiden. Förmodligen i takt med att det finns fler och fler klara lösningar att använda. Och kanske inte så konstigt. För många uppfyller det här troligen någon slags behov. För mig är det lite så. Jag förväntar mig inte att speciellt många skall vara intresserade av mitt liv, framförallt som jag lever ett väldigt vanligt liv och inte ägnar mig åt några saker som renderar några rubriker i kvällspressen. Men här på webben kan jag skapa mina egna rubriker. Visst är det väl roligt om någon läser ibland, men jag undrar om man inte gör det här mycket för sig själv.
Fast jag får nog erkänna att hemsidan skapade jag nog för att jag vill att någon skall komma dit. Även om det även gjordes mycket för att jag skulle lära mig html, css m.m. Man blir ju liksom nyfiken! Och sedan när man börjat så kan man inte sluta. Man gör websidor av allt möjligt. T.ex. så blev jag igår klar med websidan med våra semesterbilder och la ut på nätet.
På första sidan av min hemsida skriver jag alltid vad som är nytt. Och när jag laddat upp allting igår så skulle jag stolt skriva in detta under nyheterna. Då slog det mig plötsligt! Vad fasiken håller jag på med? Vem är EGENTLIGEN intresserad av våra semesterbilder? Själv är jag inte speciellt förtjust i att titta på andra människors fotografier. Men jag skrev in det i alla fall. Och då var det egentligen ganska klart för mig att det mesta på hemsidan är nog också till mig själv. Det är bara att erkänna, det ÄR roligt att programmera och lära sig alla saker. Om sedan någon kommer och hälsar på och gillar det man gjort så är det en ren bonus.
Ja, ja. Igår började silversmidet igen. Roligt! Är väldigt sugen på att skaffa mig verktyg m.m. för att kunna pyssla med sådant hemma också. Man vill ju göra mer än man hinner på kursen. Började på ett par örhängen. Nu blir de nog inte som jag vill ha dem, men kanske det blir bra ändå. Vi får se.
Tjenamoss.
Lämna ett svar