Semestertrött

Visst är det underligt att ju närmare semester man kommer, desto tröttare känner man sig. Även om man inte är trött på jobbet eller så. Väldigt psykiskt det där! Själv har jag till denna veckan känt att ”jag är minsann inte det minsta semestertrött och det kommer jag nog minsann inte att bli heller”. Övermodigt uppenbarligen. För denna veckan har det börjat komma. Semestertröttheten. Och längtan efter fem lediga veckor. Trots att jag faktist, för första gången på flera år, INTE är trött på jobbet.

Och ändå skall jag jobba två veckor till! Från och med nästa vecka börjar dock arbetsplatsen att tömmas ordentligt på folk. När det blir tomt på folk så försvinner ofta arbetslusten i ungefär samma takt. Allting går lite långsammare och är lite tyngre. Fast jag tycker det är en fördel att jobba så länge. Just för att tempot går ner på jobbet så trappar man av själv också. Vilket innebär att när jag väl går på semester så har jag trappat ner redan, jag behöver inte använda första veckan av semestern till att komma ner på semesternivå för det har jag redan gjort. OCH så hinner jag städa skrivbordet innan det blir semester. Också en stor fördel.

Men ändå är det lite underligt det där med semestertrötthet.

På tal om semester, är det inte lite taskigt av SMHI att hålla på att ändra sig om vädret på det där viset. Förut så skulle helgen bli solig och fin och vi funderade på att ta oss ytterligare en tripp till havet. MED solskydd den här gången. Nu skall det plötsligt bli molnigt och inte alls lika varmt längre. Får man verkligen hålla på på det viset? Har man bestämt en sak så har man!!